Det är nog svårt att förklara för dem som inte var med hur stora Tage Danielsson & Hasse Alfredson var på sin tid. De var en humoristisk och inte minst humanistisk stormakt i landet Sverige under flera decennier. Vi som växte upp med dem hade i princip långa monologer och sångtexter i ryggmärgen. Och att dessa inte åldrats nämnvärt visar väl tydligt de legendariska herrarnas storhet.
En som, fastän betydligt yngre ändå, också fick dem med sig i modersmjölken är Uppsalas glädje Jacke Sjödin. En dröm som nu gått i uppfyllelse var att sätta upp en föreställning med material från Hasse & Tage. Och tillsammans med sina goda kamrater Meta Roos och Per Wickström samt Mikael Skoglunds Trio gör han det riktigt bra, inte minst för att innehållet så tydligt också är nutid.
Eftersom så många av Hasse & Tages sketcher är så personanknutna har man valt att koncentrera sig på sångerna, varvade med anekdoter och historier från deras liv. Det blev alltså inga av de 203 Lindemän som finns inspelade, liksom mycket annat ur den digra produktionen de lämnade efter sig.
Men det saknas inte. Med tre så skickliga frontpersoner vågar man ge sig på klassiker som "Vad i helvete har dom för sig i banken efter tre", "Donna Juanita" och "Vad blev ni av ljuva drömmar", alla med texter som kunde varit skrivna idag. Synkroniseringen med bakgrundsfilmen (med Fyris Kammarkör) i "Donna Juanita" är mästerlig bara den och den feministiska vinkeln står sig tyvärr nu flera decennier efteråt.
Jacke Sjödin har ju sedan länge tagit upp traditionen från Hasse & Tage att ha med något dagsaktuellt och premiärkvällen vävde han ihop inte mindre än tre artiklar ur dagens UNT till en sång. Imponerande! Han är ju också en mästare i att ha ett tilltal till publiken, som svarade entusiastiskt föreställningen igenom. Men så var det denna öppningskväll en åldersnivå som borgade för att man visste vilka originalen - som blickade ned från en stor bild bakom scenen - var.
Fast det var långt ifrån någon enmansshow. Meta Roos och Per Wickström är kunniga och nog så viktiga för det goda resultatet. Och då fick de ändå ta sig an föregångare som Monica Zetterlund och Gösta Ekman med flera.
Som helhet en lyckad föreställning med många skratt och en hel del eftertanke. Jag tror inte att Hasse & Tage skulle ha varit så nöjda med samhällsutvecklingen av idag, men absolut glada åt denna uppsättning. Lite skrämmande bara att så mycket är aktuellt.