FĂ€ngslande om psykopaten Tom Ripleys mamma

"Loving Highsmith" Àr ett bÄde sympatiskt och fascinerande portrÀtt av en sÀregen författare med starka band till filmvÀrlden

Patricia Highsmith (1921–1995) var en amerikansk författare. Mest kĂ€nd Ă€r hon för sina böcker om Tom Ripley.

Patricia Highsmith (1921–1995) var en amerikansk författare. Mest kĂ€nd Ă€r hon för sina böcker om Tom Ripley.

Foto: Edge Entertainment

Recension2022-11-02 12:00
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

DokumentÀr

Titel: Loving Highsmith

Visas pÄ: Bio

Medverkande: Patricia Highsmith, Marijane Meaker, Monique Buffet

Regi: Eva Vitija

Speltid: 83 min

Betyg: 4

"Skrivandet Ă€r, förstĂ„s, ett substitut för det liv jag inte kan leva." SĂ„ skriver författaren Patricia Highsmith i sin dagbok om sitt eget skrivande. NĂ€r hon 1952 publicerar romanen "The price of salt" ("den enda lesbiska romanen med ett lyckligt slut pĂ„ 1950-talet") gör hon det under pseudonym. Först 1990, fem Ă„r innan hon gĂ„r bort, lĂ„ter hon publicera den pĂ„ nytt i sitt eget namn, och med en ny titel – "Carol". Kanske var tiden mogen, eller sĂ„ ville hon pĂ„ Ă„lderns höst göra upp med den uppdelning som hon mĂ„lar upp i citatet.

Highsmith skrev en mĂ€ngd romaner, bland annat om psykopaten Tom Ripley, varav flera har filmatiserats. Uppvuxen i en djupt rotad TexasslĂ€kt Ă€r författaren – i likhet med en annan dokumentĂ€raktuell författare, Joyce Carol Oates – nĂ„got av en udda fĂ„gel i sin familj. BĂ„da tvĂ„ vĂ€ljer isolerade liv som de tillĂ€gnar skrivandet. Men dĂ€r Oates framstĂ€lls som metodisk framstĂ„r Highsmith som mer driven av impulser och intryck, ofta rökande, med ett amerikanskt sjĂ€lvförtroende som gör att hon formulerar sig pĂ„ franska utan att darra pĂ„ manschetten nĂ€r hon flyttar till Europa.

Regissören Eva Vitija har valt ett ganska vedertaget angreppssĂ€tt: hon klipper samman arkivmaterial med intervjuer och upplĂ€sningar ur Highsmiths dagböcker. DĂ€rtill tillkommer Ă€ven hennes egen berĂ€ttarröst och stundtals ger det ett nĂ„got rörigt intryck. Å andra sidan Ă€r det till filmens fördel att den inte försöker karva fram ett linjĂ€rt narrativ. Highsmith fĂ„r vara bĂ„de sĂ„rbar, tvĂ€r, Ă„ngerfull och utforskande. Vitija förhĂ„ller sig ocksĂ„ sensibelt till Highsmiths sexualitet. VĂ€nner och före detta partners vittnar om att hon levde ett rikt liv i Europas hbtq-kretsar, var mycket populĂ€r och inledde flertalet relationer.

Det isolerade livet hon ÀndÄ valde att leva tycks ha haft mycket att göra med hennes komplicerade relation till sin offentliga persona. Delvis Àr det hennes lite fyrkantiga och obekvÀma utstrÄlning i intervjuer som paradoxalt nog gör henne sÄ fÀngslande. Jag kan sakna en djupare inblick i Highsmiths texter, men Ä andra sidan gör filmens poetiska och sympatiska ton att mÄnga oinitierade tittare lÀr söka upp hennes böcker pÄ egen hand.