Love Antell har vuxit upp

Maria Nilsson gläds åt en mognare Love Antell, men saknar lite hans gamla mellansnack.

Efter en mer pliktskyldig redovisning av "Så mycket bättre-covers" blev det förstås "Pokerkväll i Vårby Gård".

Efter en mer pliktskyldig redovisning av "Så mycket bättre-covers" blev det förstås "Pokerkväll i Vårby Gård".

Foto: Tomas Lundin

Recension2015-03-20 09:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Videon är inte längre tillgänglig

Det må vara som Love Antell säger, att han är mer van vid att spela på nationerna än stans finare salonger. Men hans nytillkomna publik – efter fjolårets medverkan i ”Så mycket bättre” – uppskattar nog att Reginateatern har sittplatser längst bak i lokalen.

Några av Antells covers från programmet avverkas under kvällen men har en lite pliktskyldig känsla över sig. Det är istället i låtarna från nya skivan som det lyfter rejält, särskilt ”Lucia” och ”V”, den senare känns i sin liveversion bitvis rockigare än Antell någonsin var med Florence Valentin. Mycket tack vare tyngden från hans nya band, med bland andra Sveriges mesta rockstjärnebasist Johanna Asplund, och den maffiga ljussättningen med en hel del rök i motljus som ger festivalkänsla.

Med familjemedlemmar som bor i Uppsala så kommer förstås en och annan Uppsala-referens i mellansnacket, bland annat tillägnas ”En delad värld” Uppsala och den uppdelning Antell har hört ska finnas mellan akademikerna på ena sidan Fyrisån, och arbetarna på den andra. Love Antell har alltid varit duktig på att förankra sina politiska texter i aktuella händelser och lokala företeelser, men ikväll får detta till viss mån stå tillbaka för musikens bästa.

De tre sista låtarna av ordinarie set: ”Gatorna tillhör oss”, ”Upp på sociala, ner på systemet” samt ”Barn av Amerika” är mäktiga och vinner på att spelas i en svit utan mellansnack. Visst saknar man lite av den gamla snacksaliga punk-Antell, men rent musikaliskt är 2015 års upplaga av småbarnspappan Love Antell bättre än någonsin. Och anekdoterna finns kvar, även om de numera handlar om när sonen berättade för hela dagis att ”Kungen är Sveriges största tjuv”. Det är också först i ”Gatorna tillhör oss” som den stående publiken släpper loss och även de lever upp till festivalkänslan. Kanske är det inbillning, men den låter även Carola-inspirerad i refrängen.

I avslutande ”Pokerkväll i Vårby gård” råder det inget tvivel om att publiken har dansat till den förr och det märks att också de lite ungdomligt naiva hitsen har en plats hos nya Love Antell. När bandmedlemmarna till sist får varsin blombukett innan de går av scenen ser Antell genuint lycklig ut. Kanske fick man inga blommor på nationerna.

Konsert