Ljuv musik från röst och strängar

Unt:s Anders Bragsjö beskriver mötet mellan sångerskan Emma Kirkby och lutenisten Jakob Lindberg som en musikalisk glädjefest.

Foto:

Recension2012-10-10 23:09
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En ensam världsberömd sångerska - Emma Kirkby och den lika berömde lutenisten Jakob Lindberg kan visserligen musicera dynamiskt tillsammans, men särskilt starka ljud åstadkommer man inte - och tack och lov fanns ingen mikrofon för att förstärka någondera. Jag vet mig aldrig ha upplevt en så andäktigt tyst lyssnande publik, angelägen att inte missa något av de akustiska guldkorn som utdelades. 

Konsertens två avdelningar ägnades först åt Englands musikaliska guldålder på tidigt 1600-tal via lutenisten/kompositören John Dowland; i andra konserthalvan vistades vi i skiftet 16 – 1700-tal via tysken J S Bach och engelsmannen Henry Pur- cell. Dowland kallade sig själv ”Dowland semper dolens” (alltid sörjande D.), men i 8 sånger till luta plus två stycken  för luta solo var det allt annat än enformig sorge- musik vi fick lyssna till. Långa melismer kunde snabbt gå över till snabba replik- och rytmskiften, ett vältrimmat samarbete som var en fröjd att höra. Sången The lo-  west tree… var ett utmärkt exempel på sådana skiften, annars fick vi gotta oss i sorg och tårar i sångerna I saw my lady weep och In darkness… Helt perfekt var det inte, rösten hade en tendens att underintonera i djupa röstlägen, men sånt är småsaker.  

Med tre satser ur en Svit c-moll för luta solo av J S Bach undfägnades vi med både flödande melodik och linjeföring, knivig harmonik och blixtrande ornamentik i ett inte alldeles felfritt framförande men ändå en glimrande start på konsertens del 2. Resten av kvällen var det Purcell som gällde, tonsättaren med enormt stora uttrycks- register och med betydligt större krav på sångarens röstomfång. Flera stycken bygg- des över ostinatobas kallad ”ground” (något av P:s specialitet), men vokalt kunde vi få höra långa melismer eller dessutom skåda scenartistiskt utspel av vokalisten. 

Kvällens absoluta höjdpunkt kom i det sista verket, sången Music for a while, som exempel på musikens enastående uttryckskraft. Detta varde härmed bevisat, (oavsett tvenne extranummer eller ej) -  var det en musikalisk glädjefest vi fick vara med om!. 

KONSERT

Uppsala Internationella Gitarrfestival
Emma Kirkby, sopran
Jakob Lindberg, luta
Konserthuset, Uppsala, onsdag