Umeåsonen Samuel Ljungblahd är Sveriges gospelartist nummer ett. Han gör vad som i det närmaste kan beskrivas som musiker-musik för icke-musiker. Med detta menar jag precis vad det låter som: musik som såväl nördiga musikutövare som intresserade lyssnare kan uppskatta för sitt benhårda och kompromisslösa sväng. Från den tid jag gick musiklinje på folkhögskola minns jag själv hur vi ofta lyssnade på så kallad ”Urban contemporary gospel”, just därför att det är inom denna genre som man i dag finner de skickligaste och mest imponerande instrumentalisterna och vokalisterna.
Ljungblahd gör tidigt klart att det kommer vara högt i tak under kvällen. Hans filosofi är att vi måste mötas i det vardagliga för att kunna prata om djupare saker, därför står han inte heller och predikar. Han tror på Jesus, en annan kanske bara vill höra svängig musik – oavsett vad är alla välkomna på sina villkor. Jesus står med andra ord inte i vägen för den som inte delar Ljungblahds religiösa övertygelse.
På sitt senaste album ”Witness” har Ljungblahd tagit hjälp av den norske musikproducenten Ruben Dalen och den amerikanska vokalproducenten Charlin Neal för att skapa ett mer uppdaterat och pop-orienterat sound. Det nya materialet, som på plattan känns aningen sterilt och överproducerat, får värme och liv när det spelas under konserten.
Ändå är det Ljungblahds ”klassiska” och renodlade gospelrepertoar som funkar bäst. Det råder inget tvivel om att den huvudsakliga inspirationen kommer från husgudar som Stevie Wonder och James Brown. Scenspråket och gesterna med handklapp och fingerknäpp är så inarbetat och naturligt för Ljungblahd att han ibland har svårt att anpassa sitt sceniska uttryck till det nyare låtmaterialet.
De skickliga musikerna står med nästintill matematisk utmätt precision uppställda i en snygg formation på scenen. I vissa ögonblick tänker man att Ljungblahd förmodligen har Sveriges vassaste kompband. I andra stunder låter det mer pliktskyldigt – men aldrig oengagerat. Kvällens bästa låt är utan tvekan ”Praise you” då publikhavet hängivet backar upp som en stor gospelkör.
Det är omöjligt att inte tycka om denna öppenhjärtade artist som utstrålar genuin glädje och tacksamhet över livet och musiken. Någonstans längs vägen känns analysen överflödig – det är bara att kapitulera och hänge sig åt det orubbliga svänget.