Liten ö bär på stora drömmar

Vad är så märkvärdigt med Capri? Denna vår utkommer fyra böcker som ur olika synvinklar tar sig an den lilla Medelhavsön; ett par ambitiösa kulturhistoriska guide- och reseböcker, en roman och en författarmonografi. Capri är till ytan inte ens hälften så stor som exempelvis Visingsö, men medan Visingsö ligger platt i Vättern sticker Capri brant upp ur Neapelbukten. Här finns en dramatisk
natur av spetsiga toppar och tvära stup. Också de som i vanliga fall inte hänger sig åt naturupplevelser blir strax begeistrade av de ständigt hisnande vyerna: bortom varje krön en ny ?belvedere?!

Till naturen kommer kulturen. Capris biografi är som en museikatalog eller litteraturhistoria med avstamp redan i antiken när Tiberius uppe på en klippa byggde det palats, varifrån han styrde det romerska kejsardömet. Den despotiske kejsarens legendariska grymhet och sadism lade grunden till myten om Capri som ett farligt och sexualiserat reservat, lika skönt som våldsamt.
Under 1800-talet blev Capri tillflyktsort för tyska konstnärer, engelska excentriker, franska dekadenter och ryska revolutionärer. Konstnärer, författare och penningstarka fantaster tävlade i att uppföra originella byggnader som skulle uttrycka den egna personligheten. En var Axel Munthe, vars villa San Michele sedan 1950-talet tjänat som asyl för frusna svenska konstnärs- och forskarsjälar, för såväl arbete som rekreation.

Utlänningarnas betydelse för Capri kan knappast överskattas. Som författaren och journalisten Bo Lundin påpekar i sin På Capri är det nordeuropeiska drömmar som skapat Capris berömmelse. Å ena sidan drömmen om Södern där livet är enkelt, billigt och varmt, där naturen är vacker och människorna pittoreska och vänliga. Å den andra drömmen om platsen där allt är tillåtet.
Lundin har väl utnyttjat det överväldigande anekdotmaterial som finns och åstadkommit en faktaspäckad guidebok till öns kultur- och skandalhistoria, därtill väl illustrerad. Här kan man även inhämta receptet till insalata caprese, relevanta krogpriser och hur man tar sig till Graham Greenes favoritställen.
Arne och Enel Melberg, litteraturprofessor respektive författare, konstaterar i sin initierade guide till det litterära Capri att litteraturen om ön är skriven av tillresande turister och kolonisatörer, dess grundläggande tema är kärlek och död. Det är något med ön, som sätter i gång fantasi och drömmar och gör att man känner att man måste bemäktiga sig henne och sätta sig in i hennes hemligheter.

Myterna om Capri odlar dess gåtfullhet och motsägelsefullhet. Som tillflyktsort för homosexuella och pedofiler kom den att stå för förbjuden erotik. Författare som Nietzsche och Walter Benjamin genomgick en capresisk förvandling. För Rilke innebar vistelsen på Capri en nyorientering, för Pablo Neruda en pånyttfödelse.
Capri ägnas följaktligen ett par kapitel i Mirjam Tappers Resa med Rilke, från det halvår han var gäst hos en av sina många adliga väninnor, företog långa ensamma vandringar och tyckte att det var ?alltför mycket berg på en alltför liten yta?.

I Levente Erdeös lilla roman Diefenbachs extas anländer en ung konsthistoriker, driven av äventyrslusta och skönhetslängtan, till ön för att leta efter spåren av en bortglömd tysk målare. Författaren är bosatt på Capri och var i tjugo år intendent vid Munthes San Michele. Den gamle konstnären Diefenbach, om vilken man får veta mer på tjugo rader hos Lundin än i hela Erdeös roman, är bara en förevändning för att berätta en fantasifull historia vars förvecklingar fortskrider lika mycket à la drömmens logik som verklighetens och där det sannolika ständigt flyter samman med det osannolika.

Det kosmopolitiska persongalleriet av turistmålare och konstförfalskare, en schimpans som jagar blåödlans ägg på Faraglionis klippor, en rysk prinsessa och en samling djurvänner, påminner om att Capri rymmer en skattkammare av färgstarka figurer, både levande och döda. Villa San Michele spelar en inte oviktig roll för en handling med ingredienser av svek och bedrägeri. Den mystiska turistguiden Amedea, ?tilldragande till det yttre och ogenomtränglig till karaktären?, gäckar vår unge hjälte som på slutet rullar runt bland dödsliljorna i Cetrelladalen. ?Under ett ögonblicks tid utspelades hans korta liv framför hans ögon med final på Capri.? Återigen uppflammande kärlek och bråd död.

Som så många andra populära semesterorter och turistmål hotar Capri att överbefolkas och sönderexploateras, förvandlas till en mondän kuliss, invaderad av massturism. Viktigare än att vara på Capri är att ha varit där, skriver Lundin. Dessa böcker är var och en på sitt sätt ett motgift, ägnat att berika och fördjupa upplevelsen av ?denna koncentration av myt, historia, civilisation och natur?.