Det var före datorernas och mobilernas tid. Fortfarande dominerade männen de högre positionerna i arbetslivet. Vänstervindar drog genom akademien. Och runt liberala ekonomihistorikern Kersti Ullenhag.
Självbiografier kan ha olika fokus: Arbetsliv, familjeliv, politik och samhällsutveckling. Oavsett fokus bidrar de till den samtida historiebeskrivningen, en gudi behaglig gärning.
Visserligen sätter professor emerita Kersti Ullenhag främst strålkastarljuset på vad som hände inom Uppsala universitets samhällsvetenskapliga fakultet under 1900-talets andra hälft och fram till 2011, men familjeliv får alltså också sin plats i hennes självbiografiska bok liksom samhällets utveckling under samma tid.
1968 är mer än ett årtal. Det är en epok, en ikon för vänsterrörelsen, för politik och framtidstro. Kersti Ullenhag var på plats, men på en liberal utsiktspost.
Hon kom till Ekonomisk-historiska institutionen i början av 1960-talet. Där var poeten Karl-Gustav Hildebrand professor och – som det står skrivet på bokomslagets baksida – ”maoisternas chefsideolog Bo Gustafsson hans kronprins”.
Kersti Ullenhag sveptes inte med av vänstervindarna, utan stod rak både som liberal och som kvinna oavsett testosteronet och vänsterstormen omkring sig. Att hennes bok intresserar alla upsaliensare och andra som haft med den samhällsvetenskapliga forskningen att göra är självklart.
Men man kan ha olika ingång till den ullenhagska tidsberättelsen, till exempel se den som ett bidrag till kvinnohistorien. Inte som feministisk analys, utan helt enkelt så-här-var-det-för-mig.
Vi behöver många sådana berättelser från såväl privatliv som yrkesliv.
Namedropping för namedroppingens skull är aldrig roligt, utom för den som ägnar sig åt det. Men i Kersti Ullenhags bok har de många namnen adekvata roller. Där finns förstås K-G Hildebrand; där möter läsaren Universitetets dåvarande rektor magnificus Torgny Segerstedt och hans efterträdare Stig Strömholm, Martin H:son Holmdahl och Bo Sundqvist.
Mötet med Jörgen Ullenhag och så småningom äktenskapet har sin givna plats. En rolig poäng är att Kersti Ullenhag i sin ungdom vikarierade på UNT, där Jörgen Ullenhag senare var chefredaktör en period.
Kersti Ullenhags bok är rik både på fakta och anekdoter och ingalunda akademiskt torr. Hon har berikat fakultetshistorien och kvinnohistorien och för den delen Uppsalahistorien med en rejäl pusselbit. Med den äran!