Det var ingen stor divaentré som Mike Stern gjord när han startade konserten i Uppsala. Lite försynt smög han och de övriga upp på scenen, slängde lite kommentarer med de närmaste i publiken. Men sedan, nästan en explosion. ..
Han har en makalös teknik på sin modifierade Fender Telecaster, Mike Stern. Än mer imponerande sedan olyckan för ett par år sedan som i stort sett ramponerade hans högra hand. Med plektrumet fastlimmat i tumgreppet sopar han mattan med de flesta i genren.
Genren för resten, han kan det mesta. Under konserten blev det tungfunk, skir jazzballad, countrypop, blues och snudd på metal. Visst kunde det i några stunder likna teknikuppvisning, men det var undantag. Han har en fenomenal känsla i det han gör, och inte minst ett gott humör. Det var länge sedan jag såg en sådan glad artist på scenen. Han stortrivdes och fick publiken med sig i glädjen. Nu är ju också Katalin en smått perfekt scen för den här musiken (och det mesta annat också) och publiken var precis så stor att det var fullsatt utan klaustrofobisk trängsel.
Även Sterns medmusikanter var världsklass. Coole basisten Darryl Jones har spelat med de flesta av de stora namnen och är sedan 90-talet ordinarie vikarie i Rolling Stones. Trummisen Keith Carlock arbetade som på ackord konserten igenom. Kvällens överraskning var saxofonisten Ob Malach som utan åthävor levererade det ena suveräna solot efter det andra med stark och säker ton.
Så här ska det vara.