Han är den förmodligen bästa sjungande av nu levande Beatlar, med en alltjämt distinkt och varm baryton (även om omfånget är begränsat). Och han spelar trummor bättre än någonsin, i ett skönt organiskt groove med enkla medel. Problemet här som så ofta för Ringo Starr är att låtmaterialet inte vill lyfta. Hyggliga hantverk till poplåtar som känns snälla men lite jolmiga, trots hjälp från folk som Todd Rundgren, Richard Marx och Steve Lukather. Och samtidigt småputtrigt och trivsamt, ja ett typiskt exempel på Ringo-pop.
Bästa låt: ”Rory and the Hurricanes”