Konsert
Organismen
Katalin, Stora scenen
Fredag 27 maj
Är det någon som ägnat en karriär åt att vända ut och in på grammatik och tvingat in ord i meningar menade för lyrik, så är det Gudfadern från Luthagen, Herr/Morbror Ågren, även känd som Johan Hellqvist eller – Organismen.
Det är en invigd skara människor på ett nästan fullt Katalin. De flesta har förmodligen varit med redan från början av Organismens snart 25 år långa karriär och han riktar en särskild tacksamhet till de som följt med på resan. Kvällen, som genomförs tillsammans med vapendragaren Daltone, präglas av en trovärdig intensitet och en oerhört hög lägstanivå. Allt med en pondus och en erfarenhet som få svenska rappare äger.
Få av dem har nämligen vågat skåda inåt som Organismen gjort. Även i de mer skrytsamma texterna skiner en fundering över livet igenom. ”Diamanttårar” lämnar till exempel ingen oberörd. Även om de mer hejdlösa, nackbrytande ordlekarna inte är kvar går texterna alltid att förstås på fler sätt än bara ett. Hur man än vänder på det når han ut till alla på plats.
Organismen har alltid vägrat stagnera i sitt uttryck. Alltid produktiv och alltid en kanin bakom örat. Vi färdas genom 45, på tok för korta minuter, utan chans att veta vilken avart till subgenre av hiphop som kommer härnäst. Den studsiga "På gång", den äldre och fantastiska "Tusen alper" och det magiska samspelet med Daltone på "Jag är 1".
Kvällen igenom finns en underton av såväl bitterhet som en stark kärlek för hemstaden. Som i samplade ”Uppsala” av Markus Krunegård. Uppsala är i Organismens lyrik både hårt utsatt i motvind men mellan raderna ändå älskat. Själv är han hemmasonen som gömt sig bakom sina alter egon.
Organismen har rätt att kalla Katalins stora scen för ”hem”. Det är där hans status bäst kommer till sin rätt. En legendarisk representant från Uppsala på en legendarisk scen i Uppsala. Från den scenen säger han: “Om jag inte blir profet här, då rymmer jag hemifrån, ok?” Det skulle vara synd, för han förtjänar bättre respekt av staden.
Men fredagskvällens publik ville till varje pris ha kvar honom, Organismen gick av scenen till det längsta ”en gång till” jag någonsin upplevt.