Lisa Rydberg, Sofia Karlsson och Gustaf Ljunggren framför uteslutande tonsatta Dan Andersson-dikter på sommarturnén.
Recension
Sofia Karlsson
Parksnäckan, torsdag 6 juli
2020 var det tänkt att Sofia Karlsson skulle göra en jubileumsturné tillägnad skogslandets poet. Det året var det 15 år sedan hon slog igenom med Dan Andersson-albumet "Svarta ballader" och 100 år sedan diktaren avled i den tragiska förgiftningsolyckan i rum 11 på Hotell Hellman mitt i Stockholm.
Men 2020 var som bekant året då det mesta ställdes in. Nu tar Sofia Karlsson skadan igen med en serie renodlade Dan Andersson-spelningar i Sommarsverige. Konceptet: Alla låtar från "Svarta ballader" spelas i rätt ordning, följt av några extranummer med ännu fler Dan Andersson-låtar.
På Parksnäckans scen omger hon sig med två riktigt skickliga musiker, violinisten Lisa Rydberg och multiinstrumentalisten Gustaf Ljunggren (gitarr, steelguitar, klarinett, altfiol). Den sättningen hade säkerligen fungerat ännu bättre i ett mindre och intimare sammanhang. I Parksnäckan nås knappast den fulla potentialen.
Utomhusscenen fungerar förstås utmärkt när det är fullt i bänkraderna, men mindre bra när det är iögonfallande glest och tre musiker med ganska volymsvaga instrument tvingas konkurrera med fiskmåsar, ambulanshelikoptrar och högtalarmusik från jympapass i Stadsträdgården.
Då är det långt till timmerkojan och svårt att förmedla doften av kolmilor, knastrande brasor och färsksnittat granris. Men Sofia Karlsson och medmusikanterna gör ett gott försök, trots att de får inleda med den osexiga uppmaningen att publiken ska tränga ihop sig i mittsektionen så åtminstone den fylls.
Lisa Rydberg hör tveklöst till landets främsta violinister när det handlar om visa och folkmusik.
De 75 minuter som följer innehåller ändå flera fina ögonblick, som när trion gör en avskalad och nedtonad version av "Omkring tiggarn från Luossa". Lisa Rydberg låter stråken vila och knäpper i stället med fingrarna på strängarna, medan Gustaf Ljunggrens klarinett för in ett element av jazz.
Sofia Karlsson spelar ganska ofta i Uppsala. Under det senaste året har hon framträtt på UKK och Reginateatern. På torsdagskvällen var turen kommen till Parksnäckan.
Och i "Helgdagskväll i timmerkojan" visar Sofia Karlsson vilken fin röst hon har, så tänjbar och uttrycksfull. Men det allra bästa sparar trion till slutminuterna. Det allra sista extranumret "Spelmannen" är en fantastisk sång, där text och melodi verkligen smälter samman:
Jag ska spela när ni gräva era kära ner i jord,
jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord.
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng,
det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng.