Det är 46 år sedan filmen "Apornas planet" med Charlton Heston i huvudrollen hade premiär. Den var en sensation i min barndom och vi diskuterade den mycket då. Den "remake" som kom 2001 var inte riktigt samma upplevelse, även om den hade sina fascinerande stunder.
År 2011 startade den trilogi som pågår nu med "Apornas planet: (r)Evolution". En skickligt gjord film som förstås tog med miljöaspekter och vetenskapsrädsla. Ett försök att hitta botemedel mot alzheimer gjorde försöksaporna intelligenta samtidigt som ett virus spreds som i stort sett utrotade människorna. Detta förklaras bra för nytillkomna i filmen.
I nya "Apornas planet: Uppgörelsen" har aporna bildat ett samhälle ungefär på stenåldersnivå medan människospillrorna försöker återskapa något av sin civilisation. I San Fransisco har ett antal samlats och behöver nu få någon form av energi. Utanför staden finns en damm som kan ge elektricitet. På väg dit stöter de på aporna.. .
Sedan sist har både regissör och alla rollinnehavare bytts ut (möjligen inte aporna). Det spelar dock inte så stor roll, innehållet är ju det dystopiska samhället och konfrontationen mellan en naturcivilisation och en teknologisk. Och inte minst är det en konflikt inom de båda grupperna.
Apornas ledare Caesar vill ha fred, hans vapendragare Kobar lita inte på människorna. "Borgmästaren" (Gary Oldman) i San Fransisco tror på utrotningskrig mot "djuren". Forskaren Malcolm (Jason Clarke) vill ha ett samarbete med aporna.
Mycket av historien är klassiskt actiondrama. Det kunde ha varit en Vilda västernfilm på 1800-talet eller i Afrika. Att det utspelas post-apokalyptiskt och mellan apor och människor är mest kosmetiskt. Matt Reeves har gjort ett bra jobb med tekniken och det är många hisnande scener, även om det är ganska menlös 3D. Inledningsscenen är dock magnifik. Det är mycket imponerande dessutom hur man lyckas få aporna att bli så levande, och ändå vara just apor. Även deras civilisationsbygge, med språk, hus och verktyg är realistiskt i all sin fantasi. Skådespeleriet helt okej genomgående, apor som människor.
Däremot är det lite trögt på sina ställen. Tempot rusar upp emellanåt för att sagga ihop lite där emellan. Könsrollerna känns lite åldrade, både hos apor och människor. Det är ibland som om det är två filmer också, en action och en civilisationsfilosofisk, och det kan vara svårt kanske med vilka som då är målpublik. Actiondelen är förvisso bra, men om det är för den man ser filmen så är det för lite. Historien i övrigt är spännande – om än civilisationskritiken kunde ha tagits längre - men kanske för trög för den publiken.
Men det ska bli spännande med den tredje delen hur som helst. Och jag håller på aporna!