Huvudpersonen är Hawa, som vill bli polis och har startat en detektivbyrå. Andan i boken är en blandning av Kalle Blomqvist, LasseMaja och Mma Ramotswe. Inget fel i det.
Hawa blir vittne till ett våldsdåd, hittar knark på ett oväntat ställe, ser en mystik figur som verkar bevaka henne. Bibliotekarie Barbro, skolkompisen Sana, absolut blivande journalist, och före detta brottslingen och missbrukaren Nettan hör till the good guys i berättelsen. Liksom polisen Alex
Tur i förorten att det finns modiga, nattvandrande mammor likaväl som djärva barn. Men att ha bevittnat ett brott och att veta mycket är farligt. Och rätt vad det är kan man behöva skyddat boende även om man är detektiv.
Mer ska inte avslöjas om handlingen. Men gissningsvis är den alldeles lagom spännande för 9-12-åringar.
”Tack för allt” handlar om något som tyvärr är alldeles verkligt och skrämmande: livet i vissa socioekonomiskt utsatta förorter till stor del befolkade av invandrare, vare sig de är flyktingar eller av andra skäl komna hit. Förorter där brottsligheten är stor, även om det bara är ett fåtal av dem som bor där, som utövar den.
Det kunde vara Gottsunda. Rosengård. Eller något av de många områden i Sverige där gäng lyckas dominera med sin kriminalitet. Men där också modiga mammor och schysta människor gör så gott de kan.
Christina Wahldén är som sagt en driven författare. Hon varvar effektivt dialog och berättande. Hon kan sitt jobb och är lagom pk - det kanske man automatiskt är i ungdomsböcker, om man inte själv är en av dem boken handlar om.
”Tack för allt” kommer med säkerhet att läsas av dem, som läste ”Falafelflickorna”, och en hoper nya läsare.
PS Det är möjligt att en viss lotterivinst leder till ytterligare en bok om Hawa.