Stillsamt om mogen kärlek, moderskap och livsval

Ett berörande franskt drama som skildrar hur det är att vara ensamstående förälder till ett vuxet barn med särskilda behov.

Césarpristagaren Jeanne Balibar (Les Misérables, Irma Vep) spelar Claudine - en medelålders sömmerska som längtar efter kärlek.

Césarpristagaren Jeanne Balibar (Les Misérables, Irma Vep) spelar Claudine - en medelålders sömmerska som längtar efter kärlek.

Foto: Njutafilms

Recension2024-07-18 05:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Låt mig gå
Visas på: Filmstaden 
I rollerna: Jeanne Balibar, Thomas Sarbacher, Pierre-Antoine Dubey
Regi: Maxime Rappaz
Speltid: 93 minuter
Betyg: 3

Claudine lever ett stilla och regelbundet liv tillsammans med sin vuxne son Baptiste. De bor i en liten by vid foten av Alperna. Sonen har funktionsvariationer och är beroende av sin mammas hjälp med allt. På tisdagarna får grannfrun vara med Baptiste. Då raggar Claudine upp okända män på ett hotell för anonymt sex. 

Pappan har lämnat dem och Claudine skriver brev till sonen ”från pappa” baserat på vad männen hon träffat berättat om sina liv. 
Men så är det en av männen, en tysk vatteningenjör, som blir lite mer intresserad av henne. De ses igen, kommer varandra närmare. Claudine värjer sig dock för den ökande passionen och har svårt att berätta om sitt liv med den rullstolsbundne sonen.

På ett sätt känns handlingen som en uppdaterad och mer sansad version av, eller till och med en parafras till Luis Buñuels 60-talsklassiker ”Dagfjärilen”. Filmernas kvinnliga huvudpersoners sex med namnlösa män kontrasterar till deras lite grå och självuppoffrande men också kärleksfulla vardag.

Jeanne Balibars uttrycksfulla spel är den största orsaken till att berättelsen växer, om än lågmält, i denna Maxime Rappaz regidebut. Filmen blir till vemodig och existentiell poesi om hur det kan vara att vara ensamstående förälder till ett vuxet barn som behöver så mycket hjälp men som också behöver ett eget liv.