Köket är spelplatsen i titelessän Husmoderns död. I blodiga bilder visar Sara Danius vad som krävdes av flydda tiders kvinnor: nacka en hummer, flå en ål och hugg tassarna av en hare! Ju mesigare köksarbetet blivit, desto fler manligt muskulösa kockar bland pannorna i tv. Men husmor är detroniserad.
Vi lagar allt mindre mat medan köken sväller. På samma sätt avtar bokläsandet drastiskt, men det verkar bara sporra Sara Danius. För här handlar det om text och läsning i nästan kulinarisk mening.
Motsatsparen äckel och lust, stil och smaklöshet, liv och död följer husmor i spåren, och den allvarligt sinnade humorn, som är den rödaste tråden. "Den goda essän bär den ansamlade kunskapen med lätt hand. Inte så att tyngden ska portförbjudas, men den ska inte mer än anas", skriver Sara Danius om Sven Lindqvist, men hon kan själv.
De gamla vännerna Proust och Flaubert är tillbaka, men också Irving Penns fotografi, Stina Aronsons snöstormar och Simon Gates funkisglas från Orrefors guldålder. Och ett knippe rörande personliga texter, bland annat sommarprogrammet från ifjol. En berömd mammas dotters hyllning till en anonym älskad pappa. Danius mor är författaren Anna Wahlgren, och fadern Lars Danius var lektor i svenska och historia.
Mat och smak spelar ofta ledande roller; Proust och majonäsen är en talande rubrik. En essä inleds som en saga: "Jag arbetade en gång på bageri". Unga Sara låter blicken svepa över montrarna med prinsesstårtor och knubbiga napoleonbakelser, "som bara väntade på att penetreras".
Penetrera är ett nyckelverb. Här ska hända saker! Vi ska förlora en oskuld vi inte visste att vi hade. Texten handlar om socker i litteraturen, en sällsynt gäst. Socker väcker löje, socker är genant, skriver Sara Danius. I Balzacs "Förlorade illusioner" och Flauberts "Madame Bovary" förnedras vulgära borgare i sitt sötsliskiga nit. Men hos Proust möter vi en sublim chokladtårta som med sitt krämigt komplexa och doftande innanmäte verkligen gör skäl för "den lilla döden", också i erotisk mening. Tårtan blir en metafor för konsten själv.
Här finns utmärkt kulturjournalistik, som "Goethe i Hollywood", om de intellektuella tyskar, nästan alla judar, som sökt en tillflykt i Hollywood. Dessa urbana berlinare kände sig vilsna under palmerna: Thomas Mann, Arnold Schönberg, Bertolt Brecht. Många tvingades till råslit som anonyma manusslavar i studiosystemet, vilket en i skaran, regissören Billy Wilder, skildrat just i filmen "Sunset Boulevard".
Särskilt Brecht kommer i kläm, mellan ärelystnad och förnedring. Men Danius visar också hur det högbrynta paret Horkheimer och Adorno fann näring i Drömfabriken, hur deras Goethe nu fick demokratisk konkurrens av Betty Boop och Chaplin.
Min favorit blir en kort och underbar text om svindlaren Walter Serner, tyskjudisk författare som slog igenom 1927 med fragmentsamlingen "Handbok för svindlare". Dadaist och en modernismens minor classic. Sara Danius presenterar honom genom ett citat: "Om du vill tvinga någon att snabbt fatta ett beslut till din fördel bör du be honom att komma till ditt hotellrum klockan elva på kvällen. Ta emot honom sittande på packad resväska och bemöda dig tydligt om att dölja din otålighet."
Danius försöker utmana den lille svindlaren och mästrar honom med stålblanka aforismer av Marcus Aurelius, men Serner duckar, och slår tillbaka: Om man i yttersta existentiella nöd skulle ge efter för "lust efter inre stadga" så finns det bara ett recept: "drick då två koppar varm choklad, tag en aspirin och gå och lägg dig."