Drama/Komedi
Titel: Babylon
Visas på: Bio
I rollerna: Brad Pitt, Margot Robbie, Diego Calva
Regi: Damien Chazelle
Speltid: 189 min
Betyg: 4
Damien Chazelle har i "La la land" och "The stunt double" visat att han älskar filmmediet lika mycket som han älskar att ta ut svängarna. I bombastiska storfilmen "Babylon" gör han det med jättebudget och lång speltid – och aldrig har väl stumfilmens död och ljudfilmens födelse i det sena 1920-talets Hollywood skildrats på det här sättet.
För att ingen ska missa vad som komma skall börja filmen med att en elefant ska transporteras över ett berg på en alltför svag lastbil. Förutom att allt håller på att gå sönder släpper djuret sitt tarminnehåll över den stackars påskjutande hjälpen. Till slut kommer ekipaget ändå fram till en filmmoguls påkostade fest där en backanal pågår.
På festen träffas för första gången Nellie LaRoy (Margot Robbie), som är beredd på att göra vad som helst för en filmroll, och Manny Torres (Diego Calva), lika desperat han på att få ett jobb inom filmindustrin. På plats finns också Jack Conrad (Brad Pitt), den då största stumfilmsstjärnan i Hollywood. I över tre timmar följer vi sedan trion på deras berg- och dalbana till karriärer i en av underhållningsindustrins största omvandlingar någonsin.
Liknelsen med ett nöjesfält passar också bra på filmen som helhet. Visst lugnar den ned sig emellanåt, men mest är det som att gå från attraktion till attraktion. Svagare huvudrollsinnehavare än dessa perfekt tillsatta skulle nog ha drunknat i villervallan, men Diego Calva och övriga sätter sina roller så att de griper tag i all sin mänskliga skröplighet och fåfänga. Som en blandning av enfant terrible och femme fatale spelar Margot Robbie ut för fullt.
Runt huvudrollerna finns också flera intressanta bifigurer. Bland dessa den cyniska skvallerskribenten Ellinor St John (Jean Smart), den mästerlige jazzmusikern Sidney Palmer (Jovan Adepo) och den depraverade James McKay (härligt överspelande Tobey Maguire). Och inte att förglömma – den spännande Lady Fay (Li Jun Li).
Det sentimentala slutet hade Damien Chazelle dock kunnat bespara publiken, vi fattar ändå hur mycket han älskar gamla tiders Hollywood och dess emellanåt desperata stjärnor. Men varför klaga, i över tre timmar bjuder Chazelle och skådespelarna på fantastisk underhållning extra allt med många överraskningar.