Inredningen är vald såsom temat kräver, med vimplar, sombreros och tequilaskyltar.
Om väggarna kunde tala skulle nyetablerade La Jefas lokaler hålla låda i timmar. Få platser har varit lika självklara i Uppsalas krogliv. Men efter institutioner som Katalin och Pub 19 har det varit svängdörrar i lokalen. Och nu är det alltså dags för det mexikanska köket att pröva sina vingar.
La Jefa är en restaurang som vet vad den vill. Lokalen bjuder på bjärta färger, plastvimplar, sombreros och andra kitschiga attribut som temat kräver. Nödvändigt? Tja, det anger i varje fall en inriktning, och det är sannerligen inte oviktigt.
Menyn är lika tydlig och består av bocaditos (småmackor), taquitos (hårdskalstaco), quesadillas, tacos och burritos.
Den inledande bocaditos-avdelningen levererar. Avsmakningstallriken La Jefa's mix (89 kr/person) bjuder på en skål nachos med flera dippar, härligt stingiga jalapeño- och majsbröd, creamed corn och en hel hög pimientos de padrón. Patrullen imponeras i synnerhet av de sistnämnda som har det lilla extra och är täckta av ett salt med smak av lime och chili som på ett briljant sätt möter fruktköttets beska.
Det där lilla extra är för övrigt extra viktigt för en restaurang som satsar på tacos och annan mat som blivit en del av svenssons fredagsmys. Det innebär att kunden kommer med både förväntningar och åsikter.
Tacos! Serveras som brukligt i portioner om tre. Här "El diablo".
Bland huvudrätterna provar vi bland annat en vegetarisk variant av burrito, som går under namnet camote (209 kr). Burrito är i allmänhet en ris- och böntyngd rätt, som inte sällan blir för tung och småtråkig. Men La Jefas camote är intressantare än så och känns som hjärtlig ”tröstmat” med sötpotatis (”camote” betyder just detta), ris, pico de gallo och avokadokräm. Milt men smakrikt och toppen för den som älskar sötpotatis. Att den dessutom innehåller mozzarella gör visserligen att den blir mer mosig – men på ett bra sätt.
Skål! La Jefa anordnar tequilaprovningar med ojämna mellanrum.
Tacosen serveras som brukligt i portioner om tre, och kommer i åtta variationer, varav två vegetariska. Merparten är (väl) milda i smaken. Den enda av dem som har en chilimarkering har i gengäld hela tre stycken och det fantasifattiga namnet El diablo (209 kr). Djävulstacosarna är godkända: pulled pork, inlagd chili och en habanero- och avokadokräm. Men även om de har ett bett så är de inte särskilt starka. Det är däremot salsan som kommer till, som tyvärr har en unken smak.
Prisvärda quesadillas. För 165 kronor får man tre ost- och kycklingstinna portioner.
La chilanga (209 kr) är fylld av chilimarinerade räkor, krispig rödkålsslaw, picklad mango och samma avokadokräm, och är en mer välkomponerad taco. Generösa bitar av stunsiga räkor och en mango som har behållit sin fräschör.
Efterrätterna drar åt det riktigt söta, och det kan vara på sin plats om man valt en lättare huvudrätt. Men La Jefas kanel- och sockerdoppade churros (85 kr) är för oljiga och en såpass enkel rätt måste åtminstone kunna tävla med foodtruckens variant. Vi provar också crème brûlée på majs (95 kr), som kommer in med nybränt knäcktäcke, men den är tyvärr iskall i övrigt och smakar nästan ingenting.
God potential. La Jefa bjuder på en lite ojämn upplevelse. Hittills, ska sägas.
Servicen är glad och vänlig men lite disträ. I varje fall på ett av patrullens besök, då fel dryck landar på bordet. Ibland är väntetiden också längre än trängseln i matsalen är stor. Men de flesta krogar behöver lite tid för att hitta sina rutiner.
La Jefa har potential, men helhetsintrycket är ännu lite obalanserat. Det är tydligt att man vill vara en skön sylta med populärkulturella vibbar, starka färger och stort hjärta. Det finns en ansats här, men patrullen väntar på det slutliga skuttet.