Roman
Olga Ravn
Vaxbarnet
Övers. Johanne Lykke Naderehvandi
Wahlström & Widstrand
Kändast av alla häxbränningar är de i nordamerikanska Salem under slutet av 1600-talet. Men häxor brändes på bål både långt innan och långt efteråt. I efterhand framstår häxbränningarna som en masspsykos. Ett grovt snedsteg i människans historia – eller en av de mest explicita yttringarna för kvinnohat.
Med "Vaxbarnet" har den danska författaren Olga Ravn gjort skönlitteratur av några trolldomsprocesser som ägde rum mellan 1596 och 1621. Husmodern Christenze Kruckow blir anklagad för trolldom och flyr från Fyn till Aalborg, där hon snart blir del av en grupp kvinnor som samlas för att karda ull om dagarna och dricka vin om kvällarna. Snart pekas de ut som häxor.
Genomgående är frågan om det faktiskt är trollkonster som kvinnorna sysslar med. Visserligen sjungs det ramsor, bloddroppar hälls i vin, örtrecept kokas, fiender får krukor med kiss i trädgården och dör – men är det inte bara husmorsknep? Gränsen mellan mörk magi och praktisk kvinnokunskap är upplöst för såväl kvinnorna som läsaren; att säga en ramsa för att få bort hickan kan vara farligt. "Var det kätteri? Förlåt oss. Vi visste mycket lite om djävulen på den tiden, nu vet alla så mycket om honom." Så låter kvinnornas funderingar.
De rädda, maktlösa kvinnorna talar och tänker i metaforer. Ur Olga Ravns poetiska penna växer så en fyllig historia fram, romanens 174 sidor till trots. Man gör rätt i att stanna upp och läsa om – precis som med all god poesi.