Thriller/Drama
Titel: Holy spider
Visas på: Bio
I rollerna: Zar Amir-Ebrahimi, Mehdi Bajestani, Arash Ashtiani
Regi: Ali Abbasi
Speltid: 117 min
Betyg: 3
I skydd av nattens mörker går en mördare lös i Mashhad – religiöst pilgrimsmål och Irans andra största stad. Offren är prostituerade och drogberoende kvinnor, och polisen verkar inte ha någon särskild brådska att få fast förövaren. Den tillresta journalisten Rahimi börjar inse att det till och med finns krafter som anser att mördaren gör samhället en tjänst när han rensar den heliga staden från synd och förfall.
"Holy spider" är baserad på ett 20 år gammalt rättsfall, och premiären sammanfaller med de mest omfattande protesterna i Iran sedan revolutionen 1979. Snarare än historien om en ensam gärningsman är filmen passande nog berättelsen om ett Iran genomsyrat av kvinnoförtryck, och den får därmed samtidsaktualitet i ljuset av demonstrationerna som skakar landet. Mördarens uttalat religiösa motiv gör honom i vissa läger till en grotesk folkhjälte, och en symbol för ett samhälle där prostitution och mord anses vara brott av jämförbar dignitet.
Ali Abbasi ("Gräns", 2018) har inte gjort en utredningsfilm i traditionell mening, då vi redan från början vet att mördaren är en gift trebarnsfar, snickare och krigsveteran med drömmar om martyrdöden. Filmens berättarmässiga driv kretsar i stället kring Rahimi, och den utredning som hon genomför i frustration över polisens passivitet. Efterforskningarna mynnar ut i ett wallraffande med livet som insats, en spekulativ vändning som också ger filmen en biton av sensationalism i sin strävan efter att väcka publikens känslor.
Samhällskritiken i "Holy spider" slår hårt och burdust, i avsaknad av nyansering och precision. Ibland framstår replikerna mest som forcerade illustrationer av filmens tes. Samtidigt går det inte att förneka nerven och närvaron i såväl skådespeleri som miljöanvändning. Filmens råa porträtt av ett sällan visat skuggsamhälle utgör också ett viktigt komplement till den gängse iranska filmen, som i decennier skickligt har kringgått censuren med mer subtila metoder. I ljuset av den politiska utvecklingen målar dock "Holy spider" upp en ganska hopplös bild av ett land där de flesta, från präster och polismän till frukthandlare och barn, blott utgör förtryckets olika ansikten.