Musikal
Titel: Purpurfärgen
Visas på: Spegeln, Nordisk Film Bio
I rollerna: Taraji P. Henson, Halle Bailey, Fantasia Barrino
Regissör: Blitz Bazawule
Speltid: 140 min
Betyg: 4
I Hollywoods eviga återvinningscykel kan man fråga sig om "Purpurfärgen" verkligen behöver filmatiseras ännu en gång. Steven Spielbergs film från 1985, som baserades på boken av Alice Walker, fick inte mindre än elva Oscarsnomineringar. 20 år senare omtolkades den dessutom till en rosad musikal på Broadway. Men regissören Blitz Bazawule har nu lyckats förena alla tidigare tolkningar till något både större och bättre.
När handlingen inleds är året 1909, i Georgia, USA. Även om slaveriet är avskaffat är samhället fortfarande präglat av rasism. Celie (Fantasia Barrino) har precis fått sitt andra barn med sin egen pappa, när denne gifter bort henne till den våldsamme Albert (Colman Domingo). Celie separeras från sina barn och sin syster (Halle Bailey) och tvingas in i en slavliknande tillvaro i Alberts familj. Men när den frigjorda sångerskan Shug (Taraji P. Henson) anländer ser Celie en väg ut.
Filmen är en berättelse om systerskap och kvinnlig frigörelse mot alla odds. Genom att bitvis brodera ut handlingen och berätta historien som en musikal får den ett helt nytt liv. Bazawule har även valt att minimera våldet och lyfter i stället fram Celies och Shugs kärlekshistoria, som Steven Spielberg valde att förbise.
"Purpurfärgen" är obligatorisk att se. Den kommer tveklöst att få sin revansch på nästa Oscarsgala.