Deckare
A.J. Finn
Slutet på historien
Övers. Fredrika Spindler
Albert Bonniers förlag
Att för första gången träffa en brevvän i levande livet kan medföra en och annan överraskning. Det får Nicky Hunter, en ung litteraturvetare och deckarfantast, erfara när hon bjuds in till den berömde deckarförfattaren Sebastian Trapps hem i San Francisco för att skriva om hans liv. Trapp är gammal och döende i en njursjukdom, och nu vill han berätta.
Om dagarna sitter de i biblioteket och samtalar, om kvällarna skriver hon. Nätterna tillbringar hon i ett vindsrum i den spektakulära villan, tillsammans med sex uppstoppade franska bulldoggar som alla heter Watson – precis som familjens nu levande exemplar. Rummet tillhörde förut Trapps son Cole, innan han för 20 år sedan försvann med sin mor Hope. De antas vara döda, och i huset bor numera förutom Trapps och Hopes dotter Madeleine även hans andra hustru Diana. Många har försökt lösa gåtan med försvinnandena men ingen har lyckats. Inte ens mästaren av deckargåtor, Trapp själv. Spekulationer florerar; kan det vara så att det är han själv som har lyckats med det perfekta brottet?
Kring detta spinner A.J. Finn sin historia, och befolkar den med mer eller mindre udda sidokaraktärer vilka dock sällan blir riktigt intressanta. Ju mer Trapp berättar, desto mer stiger Nickys deckarfeber; hon måste få veta vad som hände Hope och Cole. Såväl Nicky med sin smartness som den intellektuellt briljante Trapp är övertygande, levande karaktärer. Bidrar till den speciella stämningen gör också den levande Watson, som A.J. Finn låter bli en egen, älskvärd liten person; hundig och smått mänsklig på samma gång. Som mindre lyckad, även om symboliken är tydlig, upplever jag ordpingisen mellan Nicky och Trapp, där den ene kastar ur sig ett citat eller en intrig i en bok och där den andra ska placera det i rätt verk. Här kan tyvärr även läsaren ibland känna sig utestängd.
Liksom villans inredning är A.J. Finns språk också en smula överlastat med rekvisita från 1920-talets England, där Trapps deckarhjälte Simon St John är verksam. Men nog är det skickligt gjort, och nog är "Slutet på historien" en bladvändare. Att kalla boken en "psykologisk spänningsroman" (Sebastian Trapps egna ord till Nicky) är dock vilseledande. Det här är kort och gott en klockren deckare.