Kungen betalade ur egen ficka

Vem var Sveriges bäste kung? Landsfadern Gustav Vasa?
Krigarkungen Gustav II Adolf? Gustav III som fick svensk kultur att blomstra? Nej, svaret är Karl XIV Johan, åtminstone om bank- och industrimannen Olof Sjöström får svara. Redan på omslaget till sin bok Karl XIV Johan motiverar han valet:
"Han kom till ett land i kaos, såg möjligheterna och segrade över finanskriser, föråldrade arbetssätt och nationell apati."

Länge var det ingen som intresserade sig för Karl XIV Johan men en bit in på 1900-talet kom några böcker och nu senast har Herman Lindqvist skrivit inte mindre än två böcker om honom, När riket sprängdes och Bernadotte blev kung och så sent som förra året, Jean Bernadotte. Mannen vi valde.
Men uppmärksamheten har framför allt koncentrerats till Bernadottes yngre år som ju verkligen är så dramatiska att de lämpar sig för spännande böcker. Den unge ofrälse fransmannen blev en framgångsrik general hos Napoleon. Delvis av en slump blev han av den svenska riksdagen vald till kronprins 1810, och fick Sverige att i slutet av kriget gå med i alliansen mot Napoleon. Så blev Jean Bernadotte Sveriges kung 1818-1844, men då brukar författarnas intresse svalna.

Så icke Olof Sjöströms. Sverige var 1810, när Jean Bernadotte kom hit, ett av Europas allra fattigaste länder. En tredjedel av riket hade förlorats till Ryssland, landets styrelse låg mer eller mindre nere, jordbruket var ålderdomligt och ekonomin var underutvecklad. Sverige saknade exempelvis banker utom Riksbanken i Stockholm, vilket gjorde affärslivet nästan omöjligt utom i huvudstaden.
Jean Bernadotte, som hade en bred erfarenhet också som administratör i olika länder som Napoleon erövrat, hade lärt sig mycket av kejsarens rasande reformtakt. Både vilka reformer som var nödvändiga men också att man inte skulle tvinga igenom dem snabbt, eftersom de då möttes av motstånd.
Karl XIV Johan var inte särskilt intresserad av demokrati.

Däremot av nästan allt annat, inte minst ekonomi. Han betalade delvis med egna pengar den svenska utlandsskulden. Han tog initiativ till ett svenskt bankväsen och stödköpte i hemlighet svensk valuta med egna pengar. Han intresserade sig för utvecklingen av det mycket omoderna jordbruket. Han stimulerade entreprenörer, ofta med egna pengar. För Jean Bernadotte var rik, mycket rik, och kunde hantera sina pengar så att de växte. Förmögenheten hade han fått som olika belöningar av Napoleon.

Sveriges fantastiska utveckling 1850-1960 cirka, från fattigt land till ett av världens rikaste (numera har vi ju sjunkit på listan) skedde efter Karl XIV Johans tid. Men det finns anledning att som Olof Sjöström tro att Jean Bernadottes insatser var en förutsättning för de reformer som så småningom gjorde Sverige rikt.