Att ta ett universum med en specifik kreativ avsändare och koppla ihop olika figurer och vrida och vända på perspektiven till en sammanhängande berättelse ligger i tiden. Lennart Hellsings stora skatt av visor, prosa och poesi är som gjord för just detta, att ingen har filmatiserat hans klassiker på det här sättet tidigare är nästan konstigt. Men nu är den här, historien om Annabell Olsson, Gumman i månen, Krakel Spektakel, Kusin Vitamin och Herr Gurka och de andra.
Annabell, den egentliga huvudrollen vad än filmens titel propsar på, kommer med sina föräldrar och de nya trillingarna till sommarstugan. Där börjar hon tillsammans med sin farmor att fundera över vad som egentligen hände med trollkarlen som drack upp sig själv och försvann. Annabell utreder gåtan så småningom och får sällskap av Krakel Spektakel, Opsis Kalopsis och Kusin Vitamin på vägen.
Dekor och scenerier bygger på främst Poul Ströyers klassiska illustrationer. Det är ett speciellt grepp, en slags filmad teater som för tankarna till "Fem myror är fler än fyra elefanter". Men här handlar det förstås om mer visuellt fantasifulla miljöer, befolkad av diverse underliga typer.
Ett böljande hav skapas av blåa tygsjok. En bil i kartong vecklas ut och börjar rulla. Moln hänger på linor och nostalgin flödar.
Det tar dock ett tag innan den riktiga magin vill infinna sig. Inledningen är rätt lång och blek och utan den där drastiska hellsingska prägeln. Men när Ika Nord och Herr Gurka och hans bror dyker upp, och Shima Niavarani gör en burleskartist av Selma Selleri, då tar äventyret äntligen fart.
Det här kommer naturligtvis att gå hem hos den unga målgruppen. Men med lite tajtare manus och, gissar jag, lite större budget, hade det här äventyret kunnat bli en riktig klassiker.