Översättare får sällan den uppmärksamhet de förtjänar. Mycket jobb, dåligt betalt – och ofta nämns de inte ens i recensionerna.
Då är det roligt att sätta spotlight på Uppsalalingvisten Lenka Elvigsons översättning av tjeckiska Zdena Salivarovás långnovell om kulturmannen och de tre dansöserna från 1986, då utgiven på exilförlaget Sixty-Eight Publishers i Kanada.
I sitt förord skriver docent Satu Gröndahl vid Uppsala universitet att Salivarová ”hör till de författare som varje litterärt intresserad västerlänning borde känna till”.
Författaren var en av de cirka 400 000 tjecker som lämnade landet efter Pragockupationen 1968. Tillsammans med sin man och kollega Josef Skvorecký grundade hon förlaget 68-Publishers, där alltså även hennes bok gavs ut, liksom många andra exilförfattares.
I den här långnovellen får läsaren ta del av korruptionen och misstänksamheten i det kommunistiska samhället, liksom egoismen och grymheten som så lätt kan uppstå inom individer som ”egentligen” inte är sådana.
Handlingen: tre kvinnliga dansare vid Framgångsteatern (bara det!), Ester Helga och Karla, är vänner och arbetskamrater. Var och en av dem är hemligen passionerat förälskad i en man, en fjärde-minister, gift förstås, som bara kan träffa sin utvalda en kväll i veckan.
De tre tror sig alla vara den enda älskade. Naiviteten är lika stor som passionen.
Kulturmanen åtrår och ”älskar” dem för deras underbara kroppar och olika personligheter. Han är snygg, självsäker, manipulativ och har viss makt – något han delar med en rad män, som vi i dag skulle kunna kalla #metoomän.
Karla är den skarpaste och kanske mest cyniska dansaren. Hon känner igen en skitstövel när hon tittar lite närmare på honom.
Kulturmannen åker dit. Mer tänker jag inte berätta.
Hur nära originalet översättaren har hållit sig eller hur stora språkliga friheter hon har tagit sig, kan jag inte avgöra, eftersom jag inte kan tjeckiska. Men jag läser berättelsen med det lätt upprörda intresse och nöje, som handlingen förtjänar. Bara några få gånger reagerar jag på små detaljer i språket.
Så intressant, tänker jag, att få läsa en novell från 1986, som vad kulturmän och feminism beträffar lika gärna kunde ha varit skriven i detta #metooska årtionde. Och roligt att få en tjeckisk författare, som haft Milan Kundera som mentor, i bokhyllan!