Kulturman anklagas för våldtäkt i ny Håkan Nesser-filmatisering

"Levande och döda i Winsford" kommer att hitta sin tilltänkta medelålders publik trots en haltande deckarintrig.

Tv-kändisen Maria (Mirja Turestedt) befinner sig av oklar anledning på en avlägsen gård.

Tv-kändisen Maria (Mirja Turestedt) befinner sig av oklar anledning på en avlägsen gård.

Foto: Christopher Raphael/Luckys Dogs

Recension2024-12-12 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Thriller

Titel: Levande och döda i Winsford
Visas på: Fyrisbiografen
I rollerna: Mirja Turestedt, Thomas W. Gabrielsson, Kris Hitchen
Regi: Caroline Ingvarsson
Speltid: 93 min
Betyg: 3

Jag läser gärna den forna Uppsalaläraren Håkan Nessers böcker. Det utmejslade språket brukar vara en ren njutning. När det kommer till att filmatisera honom tappar man förstås mycket av den delen och bara ytan blir kvar.

Hans bok "Levande och döda i Winsford" tillhör inte mina absoluta favoriter ur hans digra produktion. Det är heller kanske inte den första jag själv skulle känna för att filmatisera. Men jag kan förstå att den starkt ödesmättade stämningen lockar och utmanar. Regissören Caroline Ingvarsson har känt sig kallad och gör ett habilt jobb med den lite omarbetade historien.

Vi möter den pressade tv-personligheten Maria (Mirja Turestedt) som lite för frustrerad sabbar en intervju. Väl hemma från jobbet konfronterar hon sin make sedan 25 år, den uppburne författaren Magnus (Thomas W. Gabrielsson). Denne är anklagad för våldtäkt, något han nekar till. Trots den dåliga stämningen bestämmer de sig ändå för att åka till Marocko med bil och tar vägen över Polen för att träffa en gammal vän.

undefined
Den uppburne författaren Magnus (Thomas W. Gabrielsson) står anklagad för våldtäkt.

I boken har Håkan Nesser gjort det mer hemlighetsfullt genom att inleda med att Maria finns på en avlägsen gård i brittiska Winsford under antaget namn. Här kommer handlingen dit en bit senare när tittarna redan vet lite av vad som har hänt innan. Det är spännande ändå, med tillbakablickar som vartefter ger hela bilden.

Caroline Ingvarsson lyckas bra med att göra en mycket stämningsfull thriller som låter berättandet få ta sin tid. Det hela inramas av en gråbrun senhöst där landskapet, inte minst Exmoorheden, får förstärka, liksom Martin Dirkovs kongeniala musik. Som psykologisk thriller med paranoida inslag fungerar det suggestivt även om själva intrigen är för haltande för att övertyga. Håkan Nessers tema med att starta om i livet, fast man inte är ung, om än drastiskt, blir här mest sekundärt i förhållande till brottsintrigen.

Mirja Turestedt ("Rebecka Martinsson", "Lyckoviken") bär mycket av filmen och är i bild nästan genomgående. Roligt att hon fick chansen att visa sin talang. Thomas W. Gabrielsson övertygar trots sin nästan schablonartade kulturman.

"Levande och döda i Winsford" är en blinkning till den medelålders publiken. Tempo och historia är förmodligen inget för en ung publik. Helt okej så.