Sakprosa
Ida Ölmedal
Där man bränner böcker
Albert Bonniers förlag
En bok är aldrig bara en bok. Boken speglar eller kommenterar på något sätt samhället, och samhället påverkas i sin tur av boken. Att bränna en bok är därför en symboliskt laddad handling. Än mer om boken i sig är symboliskt laddad – som koranen.
I "Där man bränner böcker" tar Ida Ölmedal sin utgångspunkt i just de senaste årens koranbränningar. I fyra essäer fullproppade med referenser, forskning och intervjuer diskuterar hon sedan yttrandefrihetens villkor. Ölmedal prövar noga båda sidornas argument, vare sig det gäller koranbränningar, utrensningar i amerikanska skolbibliotek, triggervarningar för böcker eller den påstådda backlashen efter metoo. Genomgående är tron på yttrande- och tryckfriheten.
I samtliga kapitel ingår en god del juridisk diskussion. Till slut är det ju där man hamnar när man ska diskutera grundlagens friheter, förtal och censur. Och lagen är en bok. Tydligast blir ordens makt i kapitlet om förtalsdomen mot journalisten Cissi Wallin. Förtal består av ord, och huruvida något är förtal eller inte beror på hur domarna tolkar orden i lagen.
En svårighet med att skriva en bok om ett samtida ämne är att spelplanen kan förändras fort. Till exempel har det nu framkommit att Iran genomförde en påverkansoperation mot Sverige efter koranbränningarna – en uppgift som Ida Ölmedal säkert gärna hade inkluderat. Inte för att det hade behövts. "Där man bränner böcker" är redan både uppslagsrik och lärd.