Biografi
Anders Sundelin
Kjell Höglund och hans värld
Kaunitz-Olsson
Han har kallats "Jokkmokks-Jokke för vänsterlagda" och "vankelmodets trubadur". Helt klart är att Kjell Höglund är en särling i svenskt musikliv, en artist som är lite hal att få grepp om. Författaren Anders Sundelin gör ett gott försök i sin nya bok –och kommer ett bra stycke på väg.
Redan på albumet "Doktor Jekylls testamente" från 1979 finns låten "Höglund har blivit gammal". Lite tidigt dock, han fyller 80 först nästa år och bor numera på ett äldreboende i Västerås. Det var länge sedan han gav ut någon musik och ännu längre sedan han spelade för publik.
Kjell Höglund kom fram redan i början på 1970-talet. Första albumet "Undran" gavs ut 1971 och även om han aldrig blev någon plakatpolitisk låtskrivare accepterades han av den alternativa musikrörelsen.
Anders Sundelin tar ett brett grepp om Kjell Höglund. Dels får denne själv komma till tals och dels har Sundelin pratat med ett antal av de personer som funnits runt om kring honom: musiker, vänner, släktingar och andra, däribland en kvinna som han träffade i Uppsala och levde med en period. Det ger en mångfacetterad bild av en artist som har hållit sig ganska långt från rampljuset under sin karriär. Här faller en hel del på plats när det gäller vissa lite kryptiska formuleringar i hans texter.
"Man vänjer sig", "Genesarets sjö", "Jag hör hur dom ligger med varann i våningen ovanför" och "En stor stark" visar på hans bredd som låtskrivare. Själv tror Kjell Höglund att han främst kommer att bli ihågkommen för sin låt "Lugnare vatten". Det återstår att se.