Musikal
Titel: Mean girls
Visas på: Spegeln, Nordisk Film Bio
I rollerna: Angourie Rice, Renée Rapp, Auli'i Cravalho
Regi: Samantha Jayne, Arturo Perez Jr.
Speltid: 112 min
Betyg: 1
Med 20 år på nacken fungerar originalversionen av kultklassikern "Mean girls" fortfarande utmärkt som journal för en sjuk tid, med träffande skildringar av några av millennieskiftets många ondskefulla tonårstrender (läs: brinnande tjockhat och grov homoskräck), späckad med anspelningar på dåtidens explosionsartade amerikanska popkulturella samhällsutveckling. "Saturday night live"-ankaret Tina Fey debuterade år 2004 med ett manus som var skoningslöst och roligt, eller riktigt "fetch" för att citera filmens läspande skvallerbytta Gretchen Wieners. Att jag när den hade premiär var i samma miserabla ålder som huvudpersonerna bidrar nog till att den nya versionen känns som en personlig förolämpning.
Musikalen baseras på en Broadwayversion av "Mean girls", som i sin tur utgick från den gamla filmen. Den rödhåriga Cady Heron (Angourie Rice) har just flyttat från Kenya till Illinois och gör klumpiga försök att navigera bland skolans olika gäng. Handlingen följer originalfilmen med en ångvälts känsla för ursprungsmanusets smarta nyanser – varje spår av självdistans, komisk potential och skärpa har nogsamt utplånats av regiduon Samantha Jayne och Arturo Perez Jr. Att karaktärerna i tid och otid brister ut i smörsång om sina dolda innersta känslor gör inte det hela bättre.
Filmens kloka mattelärare Mrs. Norbury, spelad av Tina Fey i båda versionerna, hade nog med handen på hjärtat delat ut bottenbetyg till nya "Mean girls" om inte hon själv och några andra biroller (Busy Philips och Tim Meadows) åstadkommit ögonblick av briljant komedi. I övrigt saknar den nya ensemblen all form av kemi och hade antagligen kunnat bytas ut mot rörliga plastdockor utan att det gjort någon större skillnad.
Men det mest oförlåtliga brottet är att highschoolgenrens kanske populäraste, mest skräckinjagande och ytligaste trio The Plastics och dess blonda ledare Regina George (uttryckslös Renée Rapp) i denna musikal har förvandlats till idéfattiga, fåniga, humorlösa wannabes, helt utan Lindsay Lohans karisma och Rachel McAdams drottninglika elakhet. Utan värdiga tronföljare ekar North Shore High Schools bråkiga matsal och ångestfyllda korridorer tomma.