På Kristofer Åströms nionde studioalbum, som dock spelats in i stort sett live, har inga mikrofoner eller instrument tillverkade efter 1978 fått användas. Även låtmässigt är detta en återgång till något okomplicerat och enkelt, på sina håll inte helt olikt bröderna Kjellvanders vackra ”Songs of soil”. Det där sköra typiskt åströmska går lite förlorat i den 70-talsdoftande singeln ”Fine Line” som känns vare sig riktigt hackad eller malen. Nerven återfinns dock i "Helliness" och i mer lågmälda spår som ”Olivia” och ”Lioness Den”.
Bästa spår: ”Helliness”