När Lena Samuelsson (till höger) inte spelar cello, kontrabas eller gitarr gör hon små instick i Lolo Elwins monolog.
Teater
I ett obevakat ögonblick
Uppsala stadsteater
Texter av Kristina Lugn bearbetade av Mikaela Ramel och Lolo Elwin
Med: Lolo Elwin och Lovisa Samuelsson
Regi: Mikaela Ramel
Dramaturg: Jonas Bernander
Premiär: onsdag 22 januari
Det finns antagligen en Kristina Lugn-dikt för varje tillfälle. Oavsett om det gäller ett dop, en begravning, eller ett gympapass på Friskis & Svettis kan Lugns folkhemsexistentiella dikter fånga stämningen i rummet. På Uppsala stadsteater får Lugns texter möta konceptet AW-teater i Mikaela Ramels och Lolo Elwins nya föreställning ”I ett obevakat ögonblick”. I publiken är placeringen fri, drycken medhavd och stämningen uppsluppen. Lugns drastiska tilltal och becksvarta humor fungerar fint i denna avslappnade miljö.
I föreställningen får ett antal dikter sammansmälta till en monolog: dikten ”Ganska nära himlen” om den lilla flickan Liselott och ”hennes vidriga mamma” får en framträdande roll. Vi anar att det är just denna mamma som skådespelaren Lolo Elwin nu ger liv åt. Hon är en övergiven kvinna som rotar runt bland prylarna i sin lägenhet i jakt på svar på livets alla oklarheter. Hon framträder också ständigt i olika skepnader: först som polis, sen som boxare för att sedan bli en avklädd älskarinna i överdimensionerad peruk.
Lolo Elwin framträder i en mängd skepnader, bland annat som boxare.
Dottern Liselotts perspektiv anas genom musiken Lovisa Samuelssons närvaro på scenen. När Samuelsson inte spelar cello, kontrabas eller gitarr gör hon små instick i Elwins monolog. Detta är uppskattat: monologformen är till sin natur enahanda, men med denna lösning slipper ”I ett obevakat ögonblick” bli klaustrofobisk. Däremot haltar föreställningens dramaturgi. Även om dikterna har en sammanhållen tematik är det svårt att med dessa skapa en tydlig framåtrörelse. Detta märks inte minst i hur föreställningens dödstema (ett av Lugns favoritämnen) förvaltas. Det som hade kunnat fungera som en tacksam dramaturgisk motor blir i stället en loop.
I en mörkt humoristisk föreställning spelar outsiders som den lilla flickan Liselott och ”hennes vidriga mamma” viktiga roller.
Till föreställningen stora förtjänster hör Elwins skådespel. Vid ett tillfälle har hon exempelvis ett lika magnifikt som orytmiskt sångnummer. Även scenografin förtjänar ett omnämnande. Ingenting på scenen känns överflödigt eller malplacerat, och flera av tingen får en ny och oväntad betydelse i slutet. På det stora hela är ”I ett obevakat ögonblick” en fin och framför allt humoristisk föreställning om folkhemmets kvinnliga outsiders.