Äntligen rör det på sig i den samtida svensk poesi. Språkmaterialismen är död. En trend är den nya politiska dikten, till exempel Athena Farrokhzad. Det som karakteriserar detta slags diktning är både ett öppet ideologiskt ställningstagande och en förening av det politiska med det personliga och det existentiella. I Kristian Lundbergs fall tillkommer ett andligt perspektiv. Det gäller även hans nya bok ”Vi är de döda, nu snart”.
Kristian Lundberg är en kristen poet men inte av den rosenkindade sorten utan på ett sökande, nästan plågat sätt. Tron är aldrig något givet och en gång för alla färdigt. Den ger inga slutgiltiga svar. Istället utgör den kristna tron ett medel att hantera lidandet i världen. Tron ställer brännande frågor om existensens mening. Politiken gör samma sak på ett annat plan med målet att skapa det goda rättvisa samhället. Legeringen av tro och politik hos Lundberg bildar två sidor av samma strävan: att skapa mening i tillvaron. En tredje komponent är skrivandet.
Skrivandet är det som aktiverar medvetandeprocessen hos Lundberg. Därför känns hans dikter så personliga och nästan livsviktiga. Det är som om varje ord får en laddad betydelse genom sin vädjan om förverkligandet av den stora gemenskap som är möjlig här och nu i vår värld. Tron och politiken vetter mot denna stora gemenskap. Ytterst handlar det om friheten att ”vilja Guds vilja” som det heter i mottot hämtat från Gunnel Vallquist.
Det märkliga med Lundbergs poesi är att allt som händer i hans diktning sker kroppsligt. Han skriver fram en sorts kroppens politik och kroppens religion genom den återkommande refrängen ”Krossa inte benen i min kropp”. Anspelningen är på Kristi korsfästelse och bruket att krossa den korsfästes ben som ännu ett straff och förnedring. Dikterna i ”Vi är de döda, nu snart” handlar om den korsfästelse som det innebär att leva i ett kärlekslöst och osolidariskt samhälle där människor hela tiden går under. Det är Sverige idag. Det är Malmö idag, denna miniatyr av det svenska samhället med ökande klassklyftor, segregation, främlingsfientlighet, rasism. Lundberg registrerar detta samhällstillstånd i sin egen kropp, i ordens kropp samtidigt som han solidariserar sig med de mest utsatta i samhället: ensamma flyktingbarn och papperslösa.
Kristian Lundbergs Kristus verkar för ett humanare och mer solidariskt Sverige i synnerhet vad gäller flyktingpolitiken. Denne Kristus har hjärtat till vänster.