Intensivt och hoppfullt om kvinnors kraft att förändra

Välberättat om kvinnoförtryck av den australiensisk-iranska debutanten Noora Nisari.

Filmens manus bygger på regissören Noora Nisaris egen barndom.
​

Filmens manus bygger på regissören Noora Nisaris egen barndom. ​

Foto: Lucky Dogs / Jane Zhang

Recension2024-08-29 10:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Shayda
Visas på: Filmstaden, Fyrisbiografen
I rollerna: Zar Amir Ebrahimi, Selina Zahednia
Regi: Noora Nisari
Speltid: 117 min
Betyg: 4

Shayda (Zar Amir Ebrahimi) och hennes sexåriga dotter Mona (Selina Zahednia) bor på ett skyddat boende för kvinnor och barn i Melbourne, Australien. Shaydas man är våldsam och kontrollerande. Nu vill hon skiljas. Paret är gäststudenter med stipendier från hemlandet Iran. Men iranska staten drog plötsligt in hennes.

Den australiensiska domaren ger pappan umgängesrätt med Mona några timmar per vecka. Shayda är alltså tvungen att träffa den man som nästan dödat henne när hon lämnar över barnet. Lilla Mona är skrämd och pappan ansätter henne med frågor om mamman.

Det är ett kvalfullt händelseförlopp, men det mjukas upp med persisk musik, dans, poesi och traditionella fester bland vänner. Shayda får även fin hjälp av föreståndaren på boendet. Hennes möte med en kanadensisk-iransk man bland exiliranierna i staden är hoppfullt. Men i den gruppen finns också konservativa med fördömanden. Ej heller Shaydas mamma i Iran vill förstå dotterns beslut.

Manuset bygger på regissörens egna upplevelser som barn i slutet av 1990-talet. Spelfilmsdebuterande Noora Nisari har inte bråttom när hon berättar, men är desto mer intensiv. Starka känslor når utanför filmduken, i synnerhet det lilla barnets.

Filmen fick publikens pris vid förra årets Sundancefestival och var Australiens Oscarbidrag. Det är en stark spelfilmsdebut med glimtar av hopp om kvinnors kraft att förändra.