Teater
Julius Caesar
Regi och bearbetning: Jonas Österberg Nilsson
I rollerna: Aksel Morisse, David Rangborg, Joel Schmidt, Robin Keller, Gustav Berg, Jennifer Amaka Pettersson, Åsa Forsblad Morisse, Harry Friedländer, Ester Uddén, Martin Preisler
Uppsala stadsteater, stora scenen
William Shakespeares klassiker "Julius Caesar" från 1599 har fått en smart och oavbrutet fängslande uppdatering av Johan Österberg Nilsson på Uppsala stadsteater.
"Julius Caesar" är ett politiskt drama om makt, ära och intriger, baserats på Plutarchos historieskrivning från antiken. En grupp inflytelserika romare har gått samman för att döda Julius Caesar. De är rädda att han ska utropa sig till enväldig härskare över Rom. Men de drivs också av personliga motiv. Mordet sker, Julius Caesar sviks av sina närmaste. Dådets efterbörd blir blodigt och inte alls som de sammansvurna tänkt sig.
Dramat ses på simultanscenens olika spelplatser och på tre stora skärmar. Den smidigt följande kameran i händerna på kameraoperatören Mattias Hök, kommer nära skådespelarna. Känslan av film noir understryks av Johan Blixts vemodiga musik till de inledande scenerna. Film på teaterscenen har förekommit sedan tysk politisk teater på 1920-talet, men mer som fond. Här fångas spelets intensiva psykologi i närbild och det är rasande skickligt gjort, från båda sidor linsen.
Skådespeleriet är på topp i alla roller. Vartenda ord hörs i replikerna, även när skådespelarna sömlöst glider över från bearbetningens moderna svenska till blankvers.
Det går också att se scenteknikernas bistånd med rekvisita, dimrök och blodpåsar. Stör inte, intressant att följa "bakom scenenjobb"!
Några roller är strukna och andra omarbetade. Scenografi och kostym placerar dramat i en allmängiltig samtid. Likt den här förställningens Caesar ges tv-tal av politiska ledare i skottsäkra västar. Pjäsens romerska senat verkar befinna sig i den amerikanska. Dramats kvinnoroller har inte lika stor betydelse som männens, men ändå större än vad de förmodligen hade på romartiden eller hos Shakespeare.
Lite märkligt är att de sammansvurna har en pissoar som mötesplats, men det är ju väldigt effektfullt med blod på kakel.
Film kan tydligen bli väldigt bra på teatern och som filmkritiker ger jag föreställningen fem kajor. Som teaterdito är det bara att kapitulera inför en av säsongens starkaste sceniska upplevelser.