Den som ständigt köper nya saker gör det för att återuppfinna sig själv. Det är grundantagandet i Gunilla Brodrejs bok ”Shopstop”.
Boken börjar med att Brodrej en dag i december får nog av sin shopping och bestämmer sig för att idka avhållsamhet under ett år. Hon har identifierat fienden och därför bestämt sig för att stänga plånboken och leva i celibat. Det som har fått henne att avhålla sig från konsumtionen är inte onormala shoppingvanor, skriver hon, utan ett onormalt samhälle.
När nyårsafton står för dörren berättar hon för sina vänner om sitt beslut och gör en lista över vilka produkter och tjänster hon får och inte får köpa. På tillåtet-listan står bland annat livsmedel, färdmedel och filmtjänster på nätet, och på förbjudet-listan hamnar saker som kläder, smink och böcker.
Vad Brodrej tycks vilja undersöka är hur jaget konstrueras av konsumtionen. Ibland framträder i texten någon sorts medvetenhet om att den egna konsumtionen påverkar världen utanför provhytten, men konsumtionens roll i det stora sammanhanget är inte primär utan påminner mer om ett otydligt bakgrundsskval. Här är det i stället jaget som står i centrum och avhållsamheten blir ett sätt att återuppfinna sig själv, precis som den konsumtion som Brodrej vill ta avstånd ifrån.
Brodrej antyder att hennes konsumtionsmotstånd vilar på en moralisk grund, men vad den grunden består av redogör hon inte för och jag misstänker att hon utgår ifrån att de goda värdena är allmänt accepterade och därför inte behöver skrivas ut. Det framgår till exempel inte varför hon anser att litteratur är dålig men filmtjänster på nätet god konsumtion. Och när hon senare börjar tumma på reglerna och resonerar sig till att regnbyxor faller under kategorin färdmedel och därför är tillåtna blir den moraliska dimensionen ännu suddigare.
Problemet med den här boken är att läsaren ständigt förväntas vara med på de oskrivna noterna och på något magiskt sätt både lista ut och dela författarens underförstådda värderingar. I texten finns inga resonemang kring vad som utgör den goda moralen. Författaren verkar förutsätta att hennes värderingar är normala och därför delas av alla. En läsare som vill förstå vilka överväganden författaren grundar sin moral på och hur de relaterar till hennes konsumtionsbeteende lämnas i sticket.
”Shopstop” är främst ett individualistiskt projekt och hade varit mycket mer intressant om författaren låtit den vara det, i stället för att försöka pressa in moraliska aspekter som varken känns tydliga eller särskilt genomtänkta.