Catt Dunlop, huvudpersonen i "Summer av hate", är en framgångsrik konstkritiker och universitetslärare i kulturstudier. Vid sidan av den intellektuella karriären har hon blivit ekonomiskt oberoende tack vare sin näsa för fastighetsaffärer.
I skildringen av hennes akademiska karriär döljer sig en subtil ironi med udden riktad mot ytliga intellektuella trender. Med sin avsaknad av såväl relevant utbildning som förmåga till nytänkande gör Catt sig ändå en "konstnärlig karriär på djärvhet", vilket är lika med att hon helt enkelt skriver ner det hon tänker, kryddat med en jargong för de invigda.
Under den heta sommaren 2006 lämnar hon brådstörtat Los Angeles och flyr till Albuquerque, New Mexico. Hon fruktar att mannen som hon tidigare haft en BDSM-relation med tänker mörda henne. På nätet har hon hittat bevis för att han är en skurk, ekonomisk brottsling och möjligen även psykopat. Men är själva faran verklig – eller finns det värsta scenariot bara i Catts fantasi? Det får läsaren aldrig veta, varken i början av berättelsen då Chris Kraus snabbt stegrar den stämning av flykt och fara som omgärdar Catt, eller senare.
Redan i kapitel två kliver romanens andra huvudperson, Paul Garcia, in på scenen. Catts historia flätas så småningom samman med hans. Nyss frigiven, med åratal av missbruk bakom sig, vill Paul desperat börja ett nytt liv någon annanstans, få arbete och börja studera psykologi. När Catt behöver en fastighetsförvaltare söker och får han jobbet.
Hur deras förhållande hädanefter utvecklas hade kunnat bli en superspännande psykologisk skildring, om Kraus hade velat skriva en sådan. I stället skildrar hon genom såväl Catts som Pauls liv dagens amerikanska samhälle med dess möjliga och omöjliga klassresor och stora avstånd, såväl de geografiska som de sociala.
Enligt Kraus själv syftar titeln ”Summer of hate” på sommaren 2006, då USA drabbades av en exceptionell värmebölja och då George W. Busch skickade militären till gränsen mot Mexiko för att begränsa den illegala invandringen från Latinamerika. På vilket sätt detta hör ihop med romanens handling och med romanpersonernas liv förblir tyvärr oklart.
Kraus, som efter succén med romanen "I love Dick", har kallats för "en av den amerikanska litteraturens mest subversiva röster", renodlar i "Summer of hate" sin karaktäristiska berättarteknik. Hon skriver registrerande och flyttar gång på gång fokus från yttre händelser till personernas subjektiva blickar, dock utan att markera en klar gräns däremellan.
Det är mycket vi inte får veta. Berättelsen är full av luckor och kronologin otydlig. Det är som om den allvetande berättaren ibland vill ge oss läsare tillgång till romanpersonernas tankar och ibland helt sonika glömmer bort att vi finns.
Kraus låter berättelsen utvecklas snabbt, så snabbt att händelseförloppet ibland känns svårt att få grepp om och leva sig in i. Ju närmare slutet man kommer, desto mer översiktlig och fragmenterad blir berättelsen, som för att understryka de märkliga eller rentav bisarra vändningarna i Catts liv med och efter Paul. Berättelsen rör sig mellan Los Angeles, Farmington, Phoenix, Chicago och Albuquerque, allt medan personernas liv gör tvära kast oavsett om det gäller snabba klipp på bostadsmarknaden eller gamla brott som plötsligt kommer upp till ytan.
Liksom "I love Dick" har "Summer of hate" tolkats som autofiktion, men här uppnår Kraus varken samma intensitet eller samma komplexitet som i succéromanen.