Klas Norberg är en av Jacke Sjödins vänner som visade sig vara en lika komisk som välsjungande artist.
Show
Show Show
Jacke Sjödin med flera
Reginateatern Uppsala
Uppsala har nog ingen som kan mäta sig med Jacke Sjödin som ordekvilibrist. Det vet alla som varit på någon av hans många framträdanden, läst hans kåserier i UNT eller sett hans succé på Facebook med musikaliska kortfilmer under pandemins värsta faser. Han fick visa det med all tydlighet även under denna uppsättning.
Det är fyra år sedan han sist var på Reginateatern, då med "En kväll med Hasse & Tage". Hans artistiska släktskap med Tage Danielsson har också varit tydligt i föreställningarna, inte minst med samma känsla av humanism. Han slår inte med storsläggan utan låter kritiken av vår tids sämre företeelser och svåra saker få milda men träffsäkra slängar. Hans främsta objekt att driva med är han själv.
Denna gång valde han att satsa extra på det musikaliska. Ensemblen ackompanjeras av ett fem personer starkt välsvängande band lett av kapellmästaren Pär-Åke Stockberg. En glad överraskning var att Sjödin vaskat fram tre vänner som verkligen kunde både sjunga och agera, tre för mig tidigare helt okända namn: Lina Melander, Klas Norberg och Eleanor Ågeryd. Dessa visade stor komisk talang och kunde framföra allt från finstämda visor till jazzlåtar och inte minst operaparodier. Härligt!
Under den två akter långa showen, för säkerhets skull namngiven "Show show", var det inga longörer över huvud taget, men väl ett antal höjdpunkter. Stämsången satt perfekt för kvartetten à la Manhattan Transfer i flera nummer, "Bä bä vita lamm" gjord i ett antal olika genrer bjöd på stora skratt och gamla synthitten "Popcorn" framförd med plastklubbor på Jackes hjälm var fyndigt gjord. Snabbgenomgången av musikhistorien från medeltiden till i dag var både lärorik och smart gjord.
Självklart ska "Popcorn" spelas med stämda plastklubbor på en hjälm.
Trots allt musikaliskt godis blev jag ändå allra mest imponerad, igen, av Jacke Sjödins snabbhet med orden. På två och en halv minut lovade han att skriva en schlagertext med hjälp av några slumpartade ord från publiken. Medan Eleanor Ågeryd sjöng en ordlös blues på samma tid så kom det så en helt okej, rimmad text.
Med basker under lyktstolpe, omistligt inslag i varje show. Eleanor Ågeryd, Lina Melander, Klas Norberg och Jacke Sjödin själv.
Han har också den där speciella förmågan att ta en publik så att det blir en genuint trevlig kväll. Den fullsatta Reginateaterns publik fick på premiären en postpandemisk (nåja, det är ändå skillnad nu) föreställning att ta med sig. Man går helt klart stärkt i livsmodet efter att ha sett "Show show".