Kören Orphei drängars (OD) konsert Caprice i Universitetsaulan bjöd som vanligt på ett antal klädbyten också.
SPOILER ALERT! Nedan presenteras vilka de hemliga gästerna var under årets Caprice. Läs inte vidare om du inte vill veta hemligheten!
Konsert
Caprice
Orphei Drängar med gäster
Universitetsaulan, lördag-söndag
De firar 60-årsjubileum i år, herrarna och förstås damen, Cecilia Rydinger, i OD. Även om det nu berodde på pandemin att det blev två Capricer just detta firar-år så blev det till slut helt passande. Och nu är ordningen återställd med en konserthelg där den ska ligga, som ett säkert och tryggt tecken på att åtminstone något försöker vara normalt. Från inledande standarden "Längtan till landet" – som kören ackompanjerade på diverse köksredskap – över en version av "Diggiloo diggiley", med världens största doakör, till avslutande "Fiesta" var det lätt att glömma bort de bekymmer som vilar över oss. Detta även om sedvanligt illustre konferencieren Samuel Åman för en stund var allvarlig och påpekade hur bra vi fortfarande har det i detta land.
Jaja, gästartisterna då, kom till saken! Varken jag eller hustrun hade något rätt i gissningarna denna gång. De hemligt inbjudna gick nu mest i musikens tecken, det var ingen regelrätt komiker i startfältet. Fast mycket humor blev det ändå. Shirley Clamp visade sig vara en estradör av rang och prickade in många skratt med sitt otvungna mellansnack. Hon gjorde förstås en version av sin hit "Min kärlek" också, men mest imponerade var hennes version av jazzstandarden "Bewitched, bothered and bewildered". Där en karriärväg att satsa mer på.
Göteborgstrion Solala, med Olle Bergel (Uppsalason från början), Jens Lindvall och Anders Gabrielson kan inte bara sjunga fint i stämmor utan har en hel del av komik i sina framträdanden, så också här. Både de och Shirley Clamp fick publiken att sjunga med. Då märktes det att Uppsala är en körstad, här kunde publiken sjunga trestämmigt!
OD blev tydligen inpirerade av sina gäster Solala och spelade på diverse köksredskap.
Visst, även denna gång blev det ett stycke av den estländske kompositören Veljo Tormis som visade att OD förstås inte bara är ett slags förvuxna studentspexare utan en av världens bästa körer. Det är emellanåt en smått förtrollande välklang i deras sammansatta röstväv, säkert en effekt av enträgen nötande från dirigentens sida.
Trogna kompbandet Trio X firar också jubileum, 20 år som grupp. Deras solonummer med improvisation över "O helga natt" var skickligt framfört och stämningsskapande. Förstärkta av Folke Alin på klaviatur och emellanåt av gitarristen Andreas Lindgren bildade de ett stadigt fundament, även om OD står stadigt på sina många ben.
Dirigenten Cecilia Rydinger omgiven av sin närmaste fanclub.