Hög sämstanivå på frisläppt scenkomik

Så härligt att få skratta högt tillsammans i en fullsatt publik igen, även om tanken på pesten dök upp då och då.

Branne Pavlovic fick publiken att känna med i hans eländen i livet med stora skratt.

Branne Pavlovic fick publiken att känna med i hans eländen i livet med stora skratt.

Foto: Björn G Stenberg

Recension2021-10-02 10:24
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Standup

Semst 

Katalin 

Medverkande: Branne Pavlovic, Ahmed Berhan och Jonatan Unge samt David Asp.

1 oktober 

Det var Bellman (nåja), serben, etiopiern och juden som skulle stå upp och skämta om tillvaron. Trots att alla är lättkränkta nu för tiden fick de kämpa för att hitta något att provocera med. De satsade på att skämta om psykisk ohälsa samt blattar och svartskallar för det får man om man är en. En tuff uppgift, all respekt för det. Men med lite hjälp av de nysläppta restriktionernas större publik fyllda av en anings promille gick det vägen. 

Föreställningen "Semst" är en av de många som skulle ha turnerat våren 2020 men som fick ställas in. Nu hände den äntligen och som tur var för de medverkande gick mycket att återanvända från dess, inte minst den "merch" som de frikostigt gjorde reklam för på scenen (fast jag trodde att det var ett skämt att de tog 300 skattade svenska riksdaler för en tischa). Och pressreleasen på Katalins hemsida som hela tiden hänvisade till år 2020.

Branne Pavlovic, Ahmed Berhan och Jonatan Unge gjorde tidigare "En show om ingenting" och det märktes att de kunde varann och trivdes ihop, även om var och en gjorde sin egen prata. Ahmed Berhan inledde och som afrosvensk kunde han skämta med mycket som annars är omöjligt för en komiker. Omvänd rasistisk synvinkel är nyttigt emellanåt, särskilt med så roliga poänger som här. Härligt befriande och framfört med den scencharm som han har blev det riktigt lyckat. 

Jonatan Unge är väl fortfarande det mest kända namnet av de tre. Han gick rastlöst av och an på scenen och levererade sina dystra tankar om tillvaron där det enda som kan lindra nöden är ett rus då och då. Han gjorde det som vanligt riktigt bra, med ofta oväntade poänger. Han bad om ursäkt här och var för att det var gamla skämt han drog och friskade upp minnet med hjälp av mobilen. Det gjorde inget, han är en mästare på komisk melankoli.

Branne Pavlovic hade en mer energisk framtoning där han levererade skämt om sina tillkortakommandon i livet. Det finns mycket att vara glad över att man sluppit att vara med om. Det räckte bra att skratta åt denne starkt komiskt begåvade ställföreträdare på livets svåra lindans. Publiken älskade det likaväl, skratten var många denna co-släppskväll.

Återväxten är tryggad i stå-uppen. Adepten David Asp (18 år) fick chansen att uppträda och tog den. Där finns en framtid. Också.