Den beryktade Kapten Sabeltand och hans besättning har inte bara lagt under sig skatter och konkurrenter som den elaka vikingapiraten Björn Barsk. Den norske författaren och musikern Terje Formoes skapelse har, efter att ha utkommit som böcker, cd-skivor, pc-spel, leksaksfigurer, tecknad film och som följetong i Barnkanalen, nu också slagit sig in på bioduken. Och det med besked. För ”Kapten Sabeltand och skatten i Lama Rama” är ett klassiskt sjörövaräventyr med alla dess tänkbara komponenter av skattjakt, myteri, skurkar och plankgång.
Med andra ord ett äventyr fyllt av spänning, intriger, kärlek, sång och musik. Och därtill med en stor dos prutthumor, som utlöste skratt bland de två hängivna sjuåringarna som jag hade med mig.
Det gjorde också den zinknoste Kapten Sabeltands okväden till besättningen som fick heta allt från Flugsvamp, Blomkålshuvud till Tångruska. Men jag studsade till på de mindre lämpliga som att mannarna kallades “kärringar” då de misslyckades eller att besättningens enda kvinna fick heta “satmara”. Något som får mig att fundera på manusförfattarnas kvinnosyn – även om filmen, till skillnad från många andra, har den goda smaken att ha både manliga och kvinnliga pirater.
Efter en rad strapatser lyckas besättningen till slut ta sig in i Kung Rufus välfyllda skattkammare. Allt tack vara den föräldralöse och egentlige huvudrollsinnehavaren Pinkys förtjänst. Något som också gör att han får den eftertraktade platsen som skeppspojke på sjörövarskeppet “Den svarta damen” – som, om jag får gissa, snart beger sig ut på nya äventyr. Måhända för att leta upp Pinkys försvunna pappa i det avlägsna landet Norge.