Konsert
Sarah Klang
Katalin
Tisdag 14 november
Betyg: 4
Till tonerna av Angelo Badalamentis suggestiva Twin Peaks-tema gör Sarah Klang och hennes fem man starka band entré. Scenen och Katalins bjälkar är dekorerade med allsköns växtlighet i plast plus en försvarlig mängd kitschigt fluff.
Några sekunder senare indikerar de nerviga trumslagen att "Magic Stone" är på gång. Inledningsspåret från höstens album "Mercedes" är ett riktigt lyckopiller som sätter tonen för konserten.
Sarah Klang, i början av karriären "The saddest girl in Sweden", har blivit en "Happy mum" (som vissa dagar visserligen känner sig som en "worst mum"). Albumet "Mercedes" är döpt efter dottern och texterna kretsar kring föräldraskapet och mammarollen.
Även musikaliskt pekar "Magic Stone" ut riktningen för konserten. Dubbla gitarrer, bas, trummor och klaviatur lägger grunden för ett tajt, effektivt och traditionellt rockkomp. Här finns ingen plats för solon, fokuset ligger på Sarah Klangs röst. Och den är sannerligen värd ett eget kapitel.
Urstark när hon trycker på, sprucken och sårbar när så krävs. Hon kan också ta osannolikt höga toner med en styrka som skulle kunna ersätta vilken laserskärare som helst.
Då och då används röstresurserna som ett extra instrument. "Ordlöst ylande" låter vanvördigt, men där någonstans hamnar hon när hon fyller ut låtarnas textlösa partier.
Sarah Klang slog igenom stort 2018 i ett avsnitt av "På spåret", hennes första tv-framträdande någonsin. Alla förbluffades över rösten och mognaden. Sedan dess har plattorna och turnéerna avlöst varandra.
Men får man tro Sarah Klang själv är det först nu som hon insett att hon är här för att stanna. Länge trodde hon att tiden i rampljuset snart skulle vara över. Det är åtminstone så hon uttrycker sig i ett av ganska få mellansnack under spelningen.
– Men mig blir ni inte av med så lätt, jag ska bli som Carola, eller ... äh ni fattar, säger hon med självdistans.
Förmodligen har hon rätt. Självförtroendet och målmedvetenheten finns där. Formkurvan pekar uppåt, albumen blir bättre och bättre.
Det man skulle önska är en större variation i uttrycket. Gränsen mellan det helgjutna och konsekventa å ena sidan och det enahanda och förutsägbara å den andra kan ibland vara hårfin.
Nästa gång skulle jag gärna också höra en välvald cover och kanske en eller annan låt på svenska.