Drama
Titel: Brutalisten
Visas på: Fyrisbiografen, Filmstaden Luxe, NF Bio Gränby
I rollerna: Adrien Brody, Felicity Jones, Guy Pearce
Regi: Brady Corbet
Speltid: 215 min
Betyg: 4
"Brutalisten" tar sin början strax efter andra världskrigets slut, då Förintelseöverlevaren László Tóth anländer till USA. Lika hyllad som hatad för sina brutalistiska betongbyggnader i hemlandet Ungern, måste arkitekten nu skyffla kol för brödfödan. In i handlingen stiger den förmögne industrimagnaten Harrison Van Buren, som anlitar Tóth för att rita ett storslaget kulturcenter till sin mors minne.
Van Buren framstår inledningsvis som inkarnationen av den moderata drömmen om kulturmecenaten. Med källaren fylld av exklusiv madeira och bokhyllorna proppade med dyra förstautgåvor, för han "intellektuellt stimulerande" samtal med sin nyfunna skyddsling. Han hjälper dessutom Tóth att efter många års separation återförenas med hustru och systerdotter.
När bygget väl sätter i gång tvingas Tóth dock kämpa för varje detalj i kamp med klåfingriga byråkrater. I intervjuer har regissören Brady Corbet jämfört arkitektens vedermödor med filmskaparens, då båda måste gå en konstant balansgång mellan konstnärliga visioner och materiella realiteter. Efter sju års slit har Corbet lyckats med bedriften att göra ett tre och en halv timmes filmepos till en tjugondel av en Martin Scorsese-budget.
Varje helaftonsföreställning med självaktning vill säga något om världen vi lever i, och det är inga små teman som "Brutalisten” tar sig an – konstens frihet, exilens ensamhet, klass, utanförskap och 1900-talets historiska trauman. Första halvan sveper med åskådaren i en fängslande bildström av ljus och skugga, medan Daniel Blumbergs soundtrack blandar klassisk orkestermusik med modernism. Adrien Brody känns självklar i en sammansatt huvudroll med beröringspunkter till genombrottet i "Pianisten"(2002).
Efter paus får ett mardrömslikt mörker fullt utlopp i sekvenser som för tankarna till "There will be blood" (2007), vars regissör Paul Thomas Anderson nog får antas vara Corbets stora förebild. Och visst, mot slutet blir berättandet både överlastat och ofokuserat. Ändå måste man imponeras av en film som så oförskräckt balanserar på ambitionernas lina, utan beröringsskräck med vare sig klyschor eller storvulenhet. "Brutalisten" bjuder på en vindlande resa genom historiska skeenden, där den enskilda människan kämpar i ständig motvind för att göra ett avtryck i tidens hastigt undanglidande sand.