Teater
Kinky Boots
Av: Harvey Fierstein
Musik: Cyndi Lauper
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi: Martin Chocholousek
Kostymdesign: Camilla Thulin
Uppsala stadsteater
Premiär lördag 1 mars
Inledningen är lite tunn, handlingen svävar länge runt Charlie (Philip Jalmelid) som inte vill ärva sin pappas krisande skofabrik i Bristol. Istället flyttar han till London med fästmön Nicola (Lovisa Svensson) för att skapa sig en framtid där.
Men så möter han dragshowartisten Lola (Martin Redhe Nord) och hennes dansande ”blå änglar” och föreställningen lyfter med många glittrande, sinnliga snäpp.
Tillsammans kläcker Charlie och Lola affärsidén att skofabriken ska börja göra högskaftade och högklackade stövlar, specialbyggda för män, kinky boots.
Musikalen är baserad på en sann historia som blivit bok och film med samma titel. Regissören, Ronny Danielsson, har satt upp en mängd musikaler, där utanförskapet som vänds till seger är ett genomgående tema. Något som brukar vara upplyftande att se. Så även denna gång.
Dansarna är i särklass, deras och Lolas kostymer signerade Camilla Thulin, är glamouröst överdådiga med mycket paljetter, glänsande knytblusar (!) och nätstrumpor.
Ensemblen är välsjungande, inte minst Martin Redhe Nord, tidigare Dolly Devine i musikalen ”9 to 5” här i Uppsala och Philip Jalmelid, som haft en huvudroll i ”Såsom i himmelen” på Oscars. Rolf Lydahl gör en underbar gubbkrumelur och Linda Kulle ger färg åt sin roll som fabriksarbeterska som avancerar. Fast hon skulle kunna skruva ner brunsten lite i somliga scener.
Mellan raderna anas inte bara frivoliteter utan också en pedagogisk ambition. Publiken får bland annat lära sig vad som skiljer en dragartist, eller druga som Lola vill kalla sig, från en transvestit.
Fabriksarbetarna på scenen och musikerna i fonden skapar samklang i pop- och rockiga musikalnummer. Men det där verkliga örhänget saknas, det som man kan nynna på vägen hem från teatern.
Föreställningen är ändå en rolig, småfräckt utmanande och färgstark lek med könsroller som fördjupas mot allvar. Den blir till rena motståndsmanifestationen i en allt trängre och intolerantare samtid. Slutnumret briserar som en inkluderande röd kärleksbomb.