Närmast oförskämt vital, på konvolutet med ett leende som om han lurat både döden och Hin håle, visar Keith Richards mästartakter på sitt första soloalbum på mycket länge. Den här gången nära rötterna, i en tillbakalutad bluesrock med whiskeystinn sprucken stämma och ett mjukgroove som ibland ligger nära en artist som J J Cale. Men de glimrande gitarrlicksen är omisskännligen Richards, vare sig han gör en lågmäld countrybluesballad som ”Robbed blind”, eller vitala Stones-parafraser som ”Trouble” och ”Something for nothing”. Och detta med en pondus som tycks förutsätta ett helt livs dyrköpta erfarenheter.
Bästa spår: ”Robbed blind”