Roman
Elin Ruuth
Konsterna
Nirstedt/litteratur
Jesper Wung-Sungs roman "Kvinna sedd bakifrån" (om Vilhelm Hammershøi och hans fru Ida Ilsted) kom nyss på svenska och snart är det premiär för Lasse Hallströms film om Hilma af Klint – konstnärsöden från tidigt 1900-tal är heta. Elin Ruuth har alltså bra tajming. Hennes roman "Konsterna" är inspirerad av "verkliga konstnärspar och vänkretsar, debatter och strömningar i det tidiga 1900-talets nordiska konsthistoria" – men mest av hatäktenskapet mellan John Bauer och Ester Ellqvist.
I romanen är det midsommar och det ska firas med vänner i konstnärsparet Vilhelms och Dagmars drömvilla i Småland – och med Dagmars gamle lärare och älskare som råkar dyka upp. Ruuth tecknar tablåer bortom idyllerna och sagoskogarna. Kärnan är kvinnor som likt Dagmar har gett upp sitt eget konstnärskap för att bistå maken och sköta hemmet, medan männen målar av nakna pigor.
Författaren har också inspirerats av tidens romanspråkbruk, vilket placerar berättelsen i den egna tiden och inte bara blir vår tids blick och dom över äktenskapet som ojämlikt. Samtidigt bidrar språket på gott och ont till att figurerna blir farsartade arketyper svåra att identifiera sig med.
Romanen har något av filmberättelse över sig. Är den ett manus som aldrig blev film? Dessvärre har den också något av skoluppgift över sig. Uppgiften: Skriv en roman om ett ojämlikt konstnärsäktenskap kring år 1900. Ruuth har utfört uppgiften till punkt och pricka, men utan att våga sig utanför ramarna.