Roman
Karolina Ramqvist
Den första boken
Albert Bonniers förlag
Solen stiger över den smärtsamma dag då en ung kvinna ska lämna sin älskade Paul, eller "Likkle Paulie" som han kallas av sin familj på Jamaica där de båda befinner sig. Hon ska åka tillbaka "hem". Det har hon gjort också tidigare, för att sedan återvända. Men den här gången är något förändrat. Hon och Paul pratar inte längre om något som ska komma.
Karolina Ramqvist berättar med en glöd som först är stillsam, men som sakta och utan stora gester blir starkare och mer brännande. Det finns en kroppslighet i språket och den konkreta stilen. Den unga kvinnans vita hud ges en djupnande innebörd. På en ö präglad av slaveri kan den fascinera eller väcka ilska. Bara sakta färgas den av solen, måhända i takt med att hon blir mer lik Paul, får mer av hans driv.
Texten lägger sig nära med doft av brödfrukt, malajäpplen, rödfärgat damm, vind, svett och kroppar lindade om varann – dofter som den unga kvinnan inte gärna vill tvätta ur kläderna. Det förflutna förblir, stannar som en längtan, hos den nu äldre kvinnan som skriver ned sin berättelse. Hon försöker återskapa platsen och det som varit genom att skriva liv i den.
Våldet som hela tiden finns i bakgrunden kan vara gammalt, kolonialt eller patriarkalt, men det drabbar henne. En machete dyker upp ur mörkret i det land som så många har varnat henne för att åka till. Det finns i hennes älskade Paul: "Var du inte rädd att jag skulle komma dit och döda dig?" Men också i hennes svenske pojkvän som besöker henne på Jamaica trots att hon då har hunnit träffa Paul.
Den berättande texten bryts bara enstaka gånger av kort dialog eller en ensam replik. Prosan böljar mjukt men väjer inte för det obekväma, egoistiska eller kluvna. Mellan Michelle Cliffs "Abeng" och en diktbok med titeln "The tragedy of white injustice" har den unga kvinnan kilat in ett kuvert där Paul kan ta pengar utan att fråga. Men hon störs av att han sällan säger tack – och av att han är med andra vita kvinnor för att klara av att försörja sig.
Att vissa frågor förblir obesvarade får texten att tränga sig på. Den unga kvinnans längtan efter närhet leder till ett barn. Vem som är far till det får vi inte veta alldeles säkert även om ledtrådar finns. Att Karolina Ramqvist har skrivit en av liv och sorg bultande kärleksroman är däremot ställt utom allt rimligt tvivel.