Konsert
The Wannadies
Katalin, fredag
Betyg: 4
The Wannadies är ett av ganska många band med storhetstiden förlagd till åren före den obefintliga millenniebuggen, och som till fansens lycka nu strängar gitarrerna igen. Nostalgimätaren slår i taket för alla som var unga på 90-talet.
Det var ju då Pär Wiksten & co från Skellefteå blev riktigt stora, både inom och utanför rikets gränser. Tajmingen var perfekt. Musiken och attityden passade som handen i handsken under den svenska indievågens och britpopens storhetstid. En låt som "You and me song" blev en del av 90-talets soundtrack och hördes överallt, ungefär lika ofta som "Love fool" med Cardigans.
Men det var då. Hur funkar det att göra samma sak ett kvarts sekel senare? Jo, oväntat bra. Åtminstone för ett band som Wannadies.
Musikaliskt finns absolut inget att gnälla på. Det låter faktiskt minst lika bra som när det begav sig. De gitarrdrivna treminuterslåtarna med tydliga ramar sitter som en smäck. Kanske att det musikaliska uttrycket till och med mognat och blivit fylligare, likt en köttgryta som behöver lite tid för att sätta sig.
The Wannadies toppar den anrättningen med ett knippe låtar som är svåra att motstå live: "Hit", "Someone somewhere", nya "It's you" och förstås "My hometown" och "You and me song" med obligatorisk allsång.
Men det som definitivt får det att tippa över till The Wannadies fördel är frontfiguren Pär Wikstens oborstade charm och ofiltrerade humor. Karln kan kläcka ur sig vad som helst mellan låtarna.
Det fungerar inför 500 likasinnade en fredagskväll på en klubbscen. Däremot vore hans mellansnack en mardröm för en sändningsansvarig producent i direktsända tv-program som "Bingolotto" eller "Allsång på Skansen".
Att det lades in påfallande många piiip när han tog till orda i senaste säsongen av "Så mycket bättre" förvånar inte.
"Så mycket bättre"-tolkningarna sparar bandet till extranumren. Allra bäst biter Staffan Hellstrands "Fiskarna i haven", en låt som passar The Wannadies ypperligt.
Efter 90 minuter har Stefan Schönfeldt, Pär Wiksten, Fredrik Schönfeldt, Christina Bergmark och vikarierande trummisen Fredrik Myhr fått utlopp för sin spelglädje och lust att åter möta publiken. Bemötandet kan de inte klaga på. Det här blev en riktigt fin kväll, oavsett om man stod på eller framför scenen.