Kärleksparet från "Forrest Gump" är äntligen tillbaka

Tom Hanks och Robin Wright är den stora behållningen i Robert Zemeckis amerikanska lapptäcke "Here".

Tom Hanks and Robin Wright som AI-genererade tonåringar i "Forrest Gump"-regissören Robert Zemeckis film "Here".

Tom Hanks and Robin Wright som AI-genererade tonåringar i "Forrest Gump"-regissören Robert Zemeckis film "Here".

Foto: Nordisk Film

Recension2025-01-16 11:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Here
Visas på: Filmstadem Luxe, NF Bio Gränby
I rollerna: Tom Hanks, Robin Wright, Paul Bettany
Regi: Robert Zemeckis
Speltid: 104 min
Betyg: 2

Från en enda vinkel berättas om en plats i Nordamerika, från det att urtidsödlor klampar omkring till dess att ett hus byggs och befolkas. Platsen blir till ett vardagsrum i en villa.

Men kronologin i berättandet är uppbruten och splittrad. Små bildrutor i stora bilden flyttar oss fram och tillbaka i platsens historia, genom ett myller av familjer och öden.

Filmen bygger på en grafisk roman av Richard McGuire. Kanske har dess serierutor inspirerat till bildtekniken. Fast det är frustrerande att inte få följa en händelseutveckling. Biobesökaren kastas visuellt omkring i olika tider och berättelser i ett slags lapptäcksberättande.

Bäst är filmen när den landar i Tom Hanks och Robin Wrights rollfigurer och vi får följa dem från AI-genererade tonåringar till åldringar. Men det är också i den röda tråden som filmen blir mest sentimental.

Regissören Robert Zemeckis är en riktig tungviktare i den amerikanska drömfabriken med filmer som "Forrest Gump" och "Tillbaka till framtiden" på meritlistan. Detsamma gäller manusförfattaren Eric Roth ("Dune", "The killers of the flower moon"). Skådespelarna Tom Hanks och Robin Wright är levande filmikoner – de spelade bland annat kärlekspar i nämnda "Forrest Gump".

Men här är det som att Robert Zemeckis mest gett sig hän i digital filmteknik. Experimentlusta är kul, liksom resor i tiden. Fast detta lapptäcke av bilder och tidskast splittrar och är inte helt lyckat som berättargrepp.