Ted GÀrdestads musik fortsÀtter att hitta nya lyssnare. Skivorna sÀljer, lÄtarna spelas flitigt i radio och sÄ sent som förra Äret kom en hyllningsskiva dÀr namnkunniga artister tolkade de klassiska lÄtarna.
PÄ fredagskvÀllen var det dags för en annan typ av hyllning i Konserthuset, en minneskonsert med Magdalena Eriksson Band och sÄngaren Erik Linder, som bland annat har medverkat i TV-programmet Talang 2009.
Det hela började svagt. Den minimala scendekoren och de amatörmÀssiga animationerna pÄ videoskÀrmen i bakgrunden var föga imponerande. LÀgg till det ett burkigt ljud och kÀnslan av slÀtstruket coverband lÄg som ett tÀcke över kvÀllens första tolkningar, av SÄ mycket bÀttre och Vilken hÀrlig dag.
Men sÄ hÀnde nÄgot. Musikerna slappnade av, och bÄde ljudet och energin förÀndrades mÀrkbart nÀr Erik Linder sjöng Sol, vind och vatten. Hans klara, ljusa röst ligger nÀra Ted GÀrdestads egen och med sin karisma fick han inte bara kontakt med publiken utan lyfte ocksÄ fram lÄtarnas tidlöshet. LÄtlistan i första set radade upp den ena klassikern efter den andra, Jag ska fÄnga en Àngel, Chapeau-claque och Angela för att nÀmna nÄgra.
Men en lika stor behÄllning som musiken var de videoklipp dÀr Kenneth GÀrdestad berÀttade minnen frÄn Teds artistkarriÀr och privatliv, som lÄtarna varvades med. Han gav mÄlande bilder av hur Teds musikintresse vaknade som barn, det första mötet med Stikkan Andersson och ABBA och de framgÄngsrika Ären pÄ 70-talet med sejourer i USA. Han berÀttade om ledstjÀrnan i Teds musik: kÀrleken. LÄtarna skulle handla om kÀrlek, det enda viktiga i livet. Och han berÀttade om Teds andliga och sjÀlsliga grubblerier, hans sjukdomstid och den sista tiden fram till sjÀlvmordet 1997.
Klippen gav fördjupad resonans till lÄtarna, som framfördes i stort sett kronologiskt. Andra akten innehöll dÀrmed fÀrre av de ljusa, glada sÄngerna och fler av de lÄgmÀlda och reflekterande, som För kÀrlekens skull och LÄt kÀrleken slÄ rot. VÀlförtjÀnst lÀngst applÄder fick Himlen Àr oskyldigt blÄ, framförd av Erik Linder med stor inlevelse och kÀnsla.
Efter Kenneth GĂ€rdestads tunga ord om Teds bortgĂ„ng följde en smakfull instrumental version av Jag vill ha en egen mĂ„ne. Efter avslutningen med Satellit blev Jag vill ha en egen mĂ„ne ocksĂ„ spelningens extranummer. Ăverraskande anslöt sig dĂ„ Ă€ven Kenneth GĂ€rdestad pĂ„ scen. Han möttes av stĂ„ende ovationer, och lĂ„ten blev rena allsĂ„ngsfesten.
KÀrlek var som sagt grundtemat i Ted GÀrdestads lÄtar, och kÀrlek var det mottagande de fick av Uppsalapubliken denna kvÀll.