Kärlek i it-åldern

Hur är det egentligen med kärlek i vår högteknologiska tid? Susanne Sigroth-Lambe har sett en innerlig och lågmäld lågbudgetfilm om relationer via internet.

Natalia Tena (mest känd som Tonks i Harry Potter-filmerna) och David Verdaguer spelar huvudrollerna _ och de enda rollerna _ i kammarspelet Medan vi dansar.

Natalia Tena (mest känd som Tonks i Harry Potter-filmerna) och David Verdaguer spelar huvudrollerna _ och de enda rollerna _ i kammarspelet Medan vi dansar.

Foto: Edge Entertainment

Recension2015-05-29 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alexandra, kallad Alex, är fotograf och Sergi är lärarvikarie. De har varit tillsammans i sju år, bor i en lägenhet i Barcelona och nu ska de skaffa barn tillsammans. Då får Alex ett mejl. Hon erbjuds att få göra ett ettårigt projekt i Los Angeles som ska mynna ut i en utställning av hennes fotografier och hon inser att det kan vara hennes stora karriärsteg.

Paret lägger barnplanerna på is och beslutar att hålla kontakten med hjälp av internetprogrammet Skype.

Större delen av filmen består av deras konversation med varandra i datorer, likt en moderniserad brevroman. Inledningsvis går det ganska bra, samtalen är fulla av lust och längtan. Men läget blir allt mer pressat. De kan faktiskt inte röra vid varandra via dataskärmen även om de gör försök.

Parets konversation är inte alltid så intressant, en flimrig dataskärm kan det nämligen bli lite tjatigt att titta länge på. Roligare var det i filmen ”Her” (2013) där Joaquin Phoenix rollfigur har digital kontakt med en fiktiv käresta.

Men under ytan (skärmen) förändras känslorna för det spanska paret. Sergi ställer ett ultimatum, värdigt 1800-talsförfattaren Strindberg. ”Välj mellan karriären eller mig”, säger han ut i cyberrymden och man undrar om kärleken verkligen inte har nått längre idag.

Det är gott om metaforik och filosofiska djup i filmen. Alex gör en utflykt till Silicon Valley och konstaterar att där finns hennes och Sergis nätkontakter lagrade. Hennes foton från platsen är ödsliga liksom hennes bildsvit av telecommaster i folktomma landskap. Fotokonsten som bärare av sinnestillstånd.

Regissören Carlos Marques-Marcets debuterar med ”Medan vi dansar”. Han har bara två skådespelare med datorer att jobba med och han klarar det med beröm godkänt. Skådespeleriet är lågmält och innerligt. Inte sedan jag såg Erland Josephson och Liv Ullman som Johan och Marianne dividera om hur de skulle ha det i Ingmar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap” (1973) har ett kärlekspar gestaltats så vardagsrealistiskt på film. Bergmans älskande delade ett hem. Detta spanska kärlekspar får 10 000 kilometer mellan sig. Men har möjlighet att prata och till och med se varandra via nätet. Men det är tydligen inte allt för att förhållanden ska funka, tycks vara filmregissörens tes.

”Livet är det som händer medan du är upptagen med att göra upp andra planer” skrev John Lennon. Lite uppdaterat kan man kanske skriva att ”livet pågår medan vi skypar”.

Film

Läs mer om