Roman
Lennart Hagerfors
Ingen väg tillbaka – En roman om Karin Lannby: rebell, poet, spion
Weyler förlag
"Ingen väg tillbaka" är en skönlitterär fantasi om spionen, poeten och skådespelerskan Karin Lannbys liv. Och visst var den verkliga historien om Karin Lannby (1916–2007), som för några år sedan skildrades i Anders Thunbergs biografi över henne, som klippt och skuren för en roman.
Karin växte upp i villastadsdelen Ålsten utanför Stockholm som dotter till Lilly Lannby, representant för Hollywoods filmindustri i Sverige samt verksam i hotellbranschen. Som medelklassbarn drogs den rebelliska Karin tidigt till socialistiska Clartés intellektuella miljö, för att senare bli kommunist. Som övertygad antifascist och mångfaldigt språkkunnig skickades hon så småningom på uppdrag till Spanien under det spanska inbördeskriget. År 1937 gav Norstedts ut hennes diktsamling "Cante Jondo". Under andra världskriget spionerade hon på Nazityskland för den svenska försvarsstabens räkning medan hon rörde sig inom Stockholms nöjeskretsar. Samtidigt, i ett förhållande med den unge Ingmar Bergman, prövade hon sina vingar som skådespelerska för att senare i livet medverka i flera filmer. Gift två gånger bytte hon först namn till Maria Cyliakus, och senare, under den franska perioden av sitt liv, till Maria Bouyer.
Om en katt kan ha nio liv, så hade Karin Lannby åtminstone ett antal parallella, och det är hennes äventyrslystna, okuvliga och orädda natur som "Ingen väg tillbaka" vill fånga. Berättarjaget föreställer Karin Lannby själv; som gammal och bosatt i en Parisförort blickar hon tillbaka på sitt liv.
Att jagformen syftar till att ge denna komplexa karaktär en egen röst är uppenbart, men resultatet blir dessvärre inte särskilt lyckat. I en obruten redogörelse som följer henne från gymnasietiden och fram till ålderdomen tappas både en del av spänningen och den levande personligheten bort.
De olika Stockholmsmiljöerna ger handlingen kulör, men i övrigt saknas sådana små detaljer och tidsmarkörer som hade behövts för att förankra berättelsen i tiden. Stilistiskt lyfter inte romanen förrän en bit in, vilket faktiskt sker i kapitlen om Karin Lannbys stormiga år tillsammans med Ingmar Bergman, som om filmgeniets själva närvaro plötsligt ger språket en ny dimension. Av ett öde som gjort för en spänningsfylld roman återstår blott en historia lika monoton som en biografisk artikel.